Göteborgsposten – 22 juni 1874, sida 2

—— ————— — tig fråga med hänseende till honom. Och jag önskar, att ni är mycket hemlighetsfull och försigtig, Purmton. Jag vill ej att någon — ens Guy — skall få veta åt hvilket båll mina misstankar äro riktade. — Godt, sir Arthur, sade hofmästaren något förvånad men öfvertygad om att hans principal gjorde rätt i att vara så hemlighetsfull och försigtig. Jag skall lyda er, och jag skall genast begifva mig i väg till Ardleigh. Efter några ytterligare föreskrifter af baroneten gick hofmästaren. Några minuter senare såg sir Arthur honom rida neråt allön. Purmton red till Ardleigh och steg ef utanför det lilla värdshus, som kallades Tressilians Vapen. Sedan han leomnat sin häst åt en stallgosses omvårdnad, gick han in i värdshussalen. Som det var temligen tidigt på dagen — klockar var ännu. ej tio — funnoa inga kunder i rummet, utan värden var alldeles ensam, då Purmton inträdde. — En vacker morgon, mr Purmton, sade värden vördnedsfullt, ty hofmästaren på Tressilian åtnjöt anseende såsom en ganska betydande person i ArdleighNågot kyligt, förstås, och litet ruskigt och dimmigt; men hvad kan man väl vänta annat vid den här tiden på året? Ätminstone intet sommarväder. Hvad behagar ni, mr Purmton? En mugg porter? — En mugg balft om halft, svarade Purmton med ett emåleende. CForts.)