Göteborgsposten – 22 juni 1874, sida 2

— ——— Sir Arthur steg upp och började gå af och an på golfvet med hastiga, otåliga steg. — Blanche, utbrast han, jag måste veta sanningen, hela sanningen, genast! Jag skall skicka ett bud till Ardleigh för att få veta, om främlingen stannade der öfver natten. Om han gjorde det, skola våra värsta farhågor erhålla bekräftelse. Jag skall utforska denna sak. Jag vill ej att Guy skall veta, att jag misstänker honom för stölden. Kom derföre ner till frukosten och middagen såsom vanligt, ifall ni förmår det, Blanche. Jag skall meddela er mina upptäckter, om jag lyckas göra några. Han gick intill henne och kysste henne på pannan. Derefter lemnade han hastigt rummet och återvände till biblioteket. Efter en kort öfrerläggning med sig ejelf, och så snart han återvunnit ett yttre lugn, ringde sir Arthur. En betjent kom, och baroneten skickade efter Purmton. Då hofmästaren till åtlydnad ef kallelsen inträdde i rummet, yttrade baroneten lugnt: — Pormton, jag har uppgjort en teori med hänseende till nattens stöld, och jag ekall behöfva ert bistånd. Såg ni on främling med besynnerligt utseende här i närheten i går! — En kort svartmuskig kerl med små svarta ögon och gula ringar i öronen? frågade hofmästaren ifrigt. Jag såg en sådan man i trädgården i går eomtalande med gamle Luke. Sedermera kom ban och lemnade ett bref, som var adresseradt till mr Guy. Han hade ej något fördelaktigt uteeende, sir Arthur, och gamle Luke sade, då han var inne oeh värmde sig, att mannen gjort åtskilliga frågor rörande familjen, och att han ville ha en plats. Misstänker ni honom, sir Arthur? — Jag misstänker, att han har något att göra med stölden, Purmtor, svarade baroneten. Jag vill veta, om han låg i Ardleigh öfver natten. Jag önskar derföre, att ni genast rider bort till byn ech gör en och annan försig