Göteborgsposten – 22 juni 1874, sida 1

Far och Son.-) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Huru, Blanche! utropade han, i det ban fattade hennes hand, är ni sjuk? Er hand bränner som eld. Jag måste genast skicka efter doktorn. — Nej, onkel, nej! svarade Blanche med en röst, hvars sorgsna uttryck var fullkomligt olika den glada ten, hvari hon annars brukade yttra sig. Jag är ej sjuk till kroppen men väl till själen! — Till själen! upprepade sir Arthur bestört. Menar ni, att det är någon sorg som trycker er? Den unga flickan nickade allvarligt. Hon kunde ej tala. — Af hvad beskaffenhet kan den sorgen vara, min lilla Blanche? frågade baroneten, i det han drog henne till en plate, bredvid hvilken han sjelf satte sig på chaiselonguen. Ert utseende skrämmer mig. Säg mig hvad som: händt och hvad som förorsakar er en sådan sorg? Säg mig det, såsom om jag vore er far, i hvars ställe jag i dag står för er. Blanche vred sina händer. — Ack, onkel, sade bon, huru skall jag kunna säga er det? Jag trodde ej, att det skulle bli så svårt! Jag kan ej — jag kan ej! Sir Artbur slog ömt sin ena arm omkring den unga flickans smärta lif. Med den andra handen under hennes darrande haka lyftade han varsamt upp det lilla sköna 7) Forts. fr N:o 140.