m ND A 2 eelt någon af dem, och oj heller det land, der jag tillbragte så många angenäma dagar och som ännu efter 60 år hos mig lefver i det käraste och lifligaste minne. Hn familj i våra dagar. (Bref-Skizz. Stockholm d. 16 Juni 1874 H. Herr Redaktör af Göteborgs-Posten! Allt sedan jag och min familj för tolf år tillbaka lemnade Wermland och bosatte oss här, emedan barnen skulle erhålla en mera vårdad education, har jag med stort nöje läst h. b:s tidning på Sällskapet, at hvilket jag har den äran vara ledamot och hvilket har för mig ett synnerligt intresse, emedan det erinrar om den klubb jag tillhörde under de år jag vistades i London, anställd på ett handelskontor. Då jag länge erfarit att tidningarne behandla alla upptänkliga ämnen och betrakta dem från olika sidor, har jag fallit på den idn att meddela h. h. mina iakttagelser och åsigter, och skulle jag blifva h. h. särdeles tacksam om de trycktes, då jag kunde erfara huru de bedömdes af mina vänner på Sällskapet, hvilka icke hafva den minsta aning om att jag skrifver några andra bref än som röra affärer. Till föremål för detta bref väljer jag mina familjeförhållanden, egentligen för att visa huru jag lyckats ordna dem så, att de gå jemna steg med den nya gociala utvecklingen. Jag får derföre meddela först att vid vår hitflyttn de jag ett för vår utkomst tillräckligt kapital, hvilket under våra barns uppväxt ökades, isynnerhet genom min kära hustrus kloka och sparsamma h llning; men under de sista tre åren hafva deremot mina utgifter för familjen så ökats, att jag nödgats anlita kapitalet, hvilket skulle oroa mig om jag icke vore förvissad om att barnen sjelfva skola snart bidraga till sin utkomst, emedan deras uppfostran gått i praktisk riktning utan att likväl den högre intelligensens fordringar blifvit i minsta mån tillbakasatta. De hafva fritt fått utveckla sig, och jag försäkrar h. h. att både mina två söner och tre döttrar redan äro så sjelfständiga karakterer, att det riktigt förvånar mig. Visserligen säger min kära hustru att de gifva sin sjelfständighet allt för mycket tillkänna och hafva allt för stora anspråk på oss, men då svara de att mamma icke fattar det högre själslifvets kraf. Om jag icke vid hitflyttningen iakttagit den försigtigheten att köpa ett hus, så hade det varit ganska svårt att mot skäligt pris erhålla en så rymlig våning, som min familj nu behöfver. Mitt eget rum är det minsta, dernåst kommer sängkammaren, vidare ett dagligt förmak, så en salong som mina döttrar läto inrätta genom att sammanslå två rum medan jag häromåret begagnade Medevi brunn, och vidare en matsal. På det att barnen icke skulle under sina studier och sin sjelfverksamhet störa hvarandra hafva de hvardera beredt sig ett rum, och Hjenstfolket har två, så att nu begagna vi sjelfva tolk rum, hvilket faller sig väl dyrt då priset på ved är så orimligt ögt. Mina söner hafva redan vistats fyra terminer i Upsala sedan de med vackra betyg gingo ut från hufvudstadens bästa och dyraste läroverk, der de möjligen blefvo öfveransträngda, hvarföre de sedan ansett sig böra samla krafter; men deras vistelse i Upsala är mycket kostsam, så att det ofta förvånar mig huru obemedlade ynglingar der kunna slå sig fram, helst mina söner försäkra att de omöjligt kunna lefva der billigare än de göra. Den äldre har en så vacker röst att den hedern visats honom att få medfölja på den lysande sångarfärden i fjor och äfven i är. Den andre har stora dramatiska anlag och har medverkat vid studentspektakler så att ban nu medföljer dem af alna kamrater, hvilka erna uppföra skådespel 1 åtskilliga städer. Jag har ifrågasatt om icke dessa sysselsättningar taga mycken tid i anspråk, som borde användas på studier; men de hafva upplyst mig om deras ovilkorliga skyldighet säsom studenter, att medverka till samlandet af den fond, för hvilken en för studentkåren värdig föreningsbyggnad skall uppföras och för detta syftemåls uppnående måste alla enskilda intressen vika. De hatva redan meddelat mig att efter de svåra ansträngningarne, som de nu underkasta sig, måste stärka sig genom en badsejour vid Marstrand, dit mina döttrar af deras läkare blifvit ålagda att äfven resa, hvarföre min hustru måste följa med dem, så att jag blir ensam hemma. . Den omsorgsfulla uppfostran mina döttrar erhållit genom att agna den bästa undervisningsanstalten i hufvadstaden, har på ett utmärkt sätt lyckats. . De hafra follkomligt egen hand, endast vägledda af sin sjelfständighetskänsla, insett sin bestämmelse och hvartill de äro kallade. De vilja egna sig åt ett högre själslif och blifva konstnärinnor, men i olika riktningar och i högre mening. Min äldsta dotter är redan författarinna, och har en historisk roman i tre delar, samt två historiska sorgespel, alla hvilande på fosterländsk grund, fullt färdiga; men, besynnerligt nog, säger den som erbjudits förlågga romanen, att min dotter i afseende på sina ider står allt tör långt framom vår tid, så att han tillstyrkt henne att uppskjuta med tryckningen änvu ett par år, och den dramatiske konstdomaren, som läst de begge sorgespelen, befarar att för deras värdiga uppförande saknar till och med den kungliga teatern för närvarande de nödvändiga andliga och materiella resurserna. Min dotter är deremot fullkomligt öfvertygad om, att i dessa inkast ligger afundsjuka på bottnen, och ernar nu på en annan väg delgifva sina skapelser åt allmänheten. Om henneg litterära produkter har jag icke fått taga någon kännedom, och har ingen särdeles lust att läsa dem, emedan hennes penna flyger så hastigt öfver papperet, att hennes stil är mycket svårläst, hvilket hon säger är karakteristiskt hos nästan alla rikt begåfvade författarinnor. För närvarande skrifver hon på en dram i obunden stil, hvilken hon kanske erbjuder direktör Stjernström, om det visar sig att hans teater uppfyller hennes fordringar i artistiskt atzeende. Min andra dotter är målarinna och har nu i två är varit vågledd af en konstnär med stadgadt rykte och höga anspråk på undervisningshonorarium. De första studierna stökade hon undan på ganska kort tid och har redan målat en mängd taflor, både stora och små och hennes lärare säger, att hon besitter en utomordentlig styrka i kompositionen, men att åtskilligt ännu återstår att önska i afseende på teckning och färgernas användande, men att det uppnås ifven genom flitigt arbete. Jag förstår mig icke det riogaste på taflor, men tycker för min del att hennes gubbar och gummor, träd och himlar se mycket besynnerliga ut; men hon säger att felet ligger i mitt öga och alldeles ieke i hennes pensel, och för öfrigt vill hon tillhöra en ny skola, hvilken, emedan den har till uppgift att bryta ned det traditionella inom konsten, måste bereda sig på ett skarpt motstånd. Min tredje dotter har röst, och betviflar icke att hon på scenen skall göra lycka. Hon är redan förtrolig med det lyriska dramats väsende och har i två år tagit mycket dyra lektioner, som drifva mig ur huset, så pinsamma förefalla de mig. Singlärarea säger att hon står på allt för sjelfständig grund för att kunna underkasta sig den undervisning som lemnas vid conservatoriam, hvilket egentligen är afsedt för sångerskor i allmänhet, och har gifvit oss hopp om att af henne göra en sångerska af första ordningen, ehuru det kanske dröjer ännu ett par år, Mina söner påstå att systrarne blifvit kollriga, hvar och en på sitt sätt, och skola sluta med att blifva misslyckade kanstamazoner; men dessa omdömen säga systrarne äro dikterade af den manliga afundsjukan och det hos alla karlar rådande begåäret att fortrycka och förslafva qvinnan. Jag låter havenon felt4t nthvta irter, och när de dlifva för