Far och Son. Roman af mrs Harrtet Lewis. (Ofvers. från Engelskan). XL. Den morgon, som följde efter Jasper Lowders nesliga inbrottsstöld ur sir Arthurs penningskåp, infann sig bedragaren i frukostrummet i vanlig tid, något blek och rädd, men lika omsorgsfullt klädd som vanligt. Sir Arthur befann sig redan i rummet och ensam. Han helsade på Lowder med ett vänligt småleende. Huru stort missnöje eller misstroende han än kunde hysa mot sin förmodade son, ändrade det ej hans sätt mot honom. Vid första blicken i baronetens ansigte kunde bedregaren se, att den stöld, som begåtts under natten, ännu ej var upptäckt. I sir Arthurs vänliga ögon låg ej ringaste uttryck af misstanka, ej en skugga af förargelse eller ledsnad i det mörka vackra ansigtet. Det var tydligt, att det ej var sir Arthur Tressilian, gom varit det hemliga osedda vittnet till stölden. — Upptäckten at hans förlust skall komma, tänkte Jasper Lowder. Jog undrar, huru han skall taga det — jag önskar, att det vore förbi, Han räckte fram sin hvite juvelbeprydda hand mot haroneten, som fattade den och gaf den en lätt tryckning. I detsamma kom. Purmton och hans biträden med kaffe. Sir Arthur säg något oroligt mot dörren och yttrade: ) Forts, fr. N:o 138.