Göteborgsposten – 19 juni 1874, sida 1

aynnerligt, att jag ej vaknade, om en tjut kommit in mitt rum. Han gick till fönstret och undersökte det noga. Han lutade sig ut och granskade noga marken nerunder. Derefter gick han tillbaka in i rummet och såg på Lowder med blekt ansigte och orolig blick. — Fönstret är öppnadt på inre sidan, sade han. Ingen ruta är bräckt. Det har ej skott något inträngande med våld i buset. Tydligen har någon person gått ut genom detta fönster under natten, men lika tydligt är, att han gått tillbaka in genom detsamma. Lowders ansigte blef blossande rödt. — Hvad föranleder er att tro något sådant? frågade han. — Det dubbla spåret är fullt synligt. Jag ser mycket väl att han gick ut och kom tillbaka. Såvida han ej hade en medbrottsling i huset, som släppt honom in, så trädde hen ej in genom detta fönster, eftersom det var fasthakadt på inre sidan. Jag skall höra efter, om alla fönster och dörrar få andra ställen voro i sitt vanliga skick denna morgon. Han ringde, och då en betjent straxt derefter inträdde, befallde han denne att skicka in Purmton i biblioteket. Hofmästaren dröjde ej att hörsamma kallelsen. — Lås till dörren efter er, Purmton, sade sir Arthur. Hvem öppnade dörrarne i dag? — Jag gjorde det som vanligt, sir Arthur, svarade hofmästaren, i det han från sin husbondes lugna ansigte vände blicken mot Lowders förvirrade drag. Jag stängde dörrarne i går på qvällen och öppnade dem på morgonen. — Fenn ni några dörrar eller fönster öppna? frågade baroneten vidare. — Nej, sir, huru skulle de kunnat vara öppna? Det sista jag gjorde, innan jog giok och lade mig i går qväll, var att tillsluta dem, såsom ni befallde mig, sir Arthur.