— ——————75— än denna lilla truppstyrka. Fem minuter senare, och de personer, hvilkas vexlande öden vi skildrat, skulle ha varit grymt dödade. Då uppmaning att gifva sig ljöd i klipprummet, drogo sig röfrarne hastigt till upphöjniogen, slldeles glömmande sina fångar, och kastede blickar af dystert trote på soldaterna. : i Ä — Gifra oss! utbrast röfvarhöfdingenAldrig! Om J kunnen, så tagen oss; men det skall bli en hård strid, det säger jag er! Han höjde sin karbin och granskade truppstyrkan med vildajorelika blickar, liksom om han sökte något visst ansigte, på hvilket ban skulle taga sigte. — Allt motstånd är gegnlöst, svarade anföraren för truppen; ni är inspärrad här — det är omöjligt för er att imnsäymas. Återigen befaller jag er att gifva er. I detta ögonblick. stack Canaros bleka, ängaliga anrigte fram bland soldaterna, och förrädaren betraktade sin fordne herro med förstulna blickar. Hastigt som tanken fattade Oarvelli eigte och sköt på honom samt sårade honom i hufvudet, Förrädaren uppgaf ett vildt anskri och neåföll död. — Det är lönen för förräderi! utbrast Carvelli. Be så, signore Capitano! Kom nu! Det var: tydligt, att röfrarne ämnade göra motstånd till det yttersta. Änföraren för truppen uttalade ett kort kommandoord till. sina soldater, och deras karbiner utsläppte i samma ögonblick en mördande eld. Dånet af skotten inom detta trånga utrymme var fullkomligt döfvande, blendadt såsom det var med okrik, förbennelser och klagoljud. Böken var ogenomtränglig: I skydd ef den emsg sig Olle från sin farliga. plats, tili den cell; der hon saft mrs Popley i förver. RR Tressilian och Jim Popley skyndade att förena sig med solästerna och taga sin andel i röfrarnes fängende(Forte)