Ivarjehanda. Gräfningarne i Collosseum, denna mest storartade qvarlefva af den romerska byggnadskonsten, ha under senaste dagarne ledt till intressanta upptäckter, hvilka synas vederlägga de antaganden, man hittill gjort. Sålunda har man utgräft en bred, väl bibehållen gång, hvilken fortsättes utanför Colosseum och synes: hafva förenat den imposanta bygnaden med ett slags menageri, der ädlare djur förvarades och kanske äfven visades för allmänheten. Hittills har man trott, att härtill användts de små burar, som utgräfts i det inre af Colosseum och der antagligen endast mindre vilddjur hade plats. Några. vigtiga fynd i bilahuggarkonst hafva hittills icke gjorts, endast några temligen väl bibehällna, men groft och smaklöst utförda fragmenter. Deremot har man funnit oräkneliga, till en del förstenade menniskoben. Man hoppas. att inom ett år hafva undersökt hela det inre af den väldiga bygnaden. Ett intressant aktstycke meddelas i tidningen Figaro i Paris, nemi en antckningsbok förd af skådespelaren Lagrange, en vän och samtida till Moliere: . Han förde det Molisreska skådespelaresällskapets råkenskaper, ur hvilka det nämnda bladet nu meddelar detaljer öfver inkomsterna: af Molieres pyeser. ÅA . t. ex. inbragte honom alls, intet, ty stycket föll igenom. Låkaren emot sin vilja var något bättre; likaså Borgaren Adelsman och ÅAmsitryon. Deremot inbragte Den gi: rige alls ingeutiog, men Fruntimmersskolan var mycket vinstgifvande. De bästa inkomsterne och en nästan outtomlig framgång hade Tartuffe, Lagranges anteckningar visa, att. Molicre på denna pjes intog för sin egen del allena på två år den då oerhörda summan af — 7000 livres.. Då Moliare dog, lefde skådespelarne ännu länge på inkomsterna ar hans verk; men i början af aderionde ärhundradet inbragte den store förf:s mästerverk nästan ingenting mera, fastän den framstäldes af sådana konstnärer som Quienault, Lecouvreur, Duclos ete. Först under de första 20 åren af pårt ärhundrade började de äter skattas.