Göteborgsposten – 16 juni 1874, sida 1

der kunde se det ådla ansigtet tillbakaböjdt mot hufvudkudden och äfven, att ögonen voro slutna. Han smög fram i rummet. Sir Arthurs kläder lågo öfver en stol nära kaminen och just der de svaga strålarne från de slocknade kolen föllo. Lowder visste i hvilken ficka han skulle söka efter nyckeln till skåpet i biblioteket. Utan att vända blicken från bädden smög han sig sakta som en katt bort till stolen. Han tog upp baronetens rock och kände i dess innerficka efter den skatt han sökte. En annotationsbok föll ut, en nyckelknippa och slutligen en tunn stålnyckel — nyckeln till skåpet. Lowder tog den och fortfarande gifvande akt på baroneten med en tigerartad blick började han begifva sig på återväg ur rummet. Sakta, nästan fullkomligt ljudlöst närmade han sig dörren. Andlös af fruktan att bli upptäckt hann han tröskeln och smög ut i förstugan. Varsamt tillslöt han dörren efter sig, gick fram till en stol i förstugan der han satte sig ner, apöklikt blek, med stirrande ögon och ansigtet badande i kallsvett, som utströmmade ur hvarje por. — Jag skulle ej vilja genomgå detta eldprof ännu en gåog för två gånger två tusen pund, tänkte han med en konvulsivisk darrning i hela sin kropp. Jag är ej af naturen ämnad till tjuf, det märker jag. Hade ödet låtit mig födas under lyckliga omständigheter — lika lyckliga som Guy Tressilian — skulle jag nu ha varit rik och aktad i stället för en sådan usling som jag är. Men bättre detta, tillade han i det han började återvinna sitt mod, än att ha varit den arbetande träl jag såsom Jasper Lowder måste ha förblifvit! Bättre brott och rikedom än dygd och fattigdom! Jasper Lowder liknade mången annan, som träder in på brottets och syndens bana — han räknade ej allt hvad det skulle . komma att kosta. Ett lif af dygd och fattigdom med Hester och hans son skulle ha haft sina mödor