1874 års Riksdags beslat(Forts. fr. v:r 134.) I fråga om inskränkning i rättigheten att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker, har rikedagen i öfrigt gillat den frametällning K. M:t gjort, men hemställer: att, beträffande rättighet att annorledes än vid måltider till spisande gäster tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker till förtäring på stället, i fråga huruvida sådan rättighet må inom kommunens område utöfvas, så ock huru många försäljnivgsställen få finnas, skall behandlas och afgöras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med motsvarande föreskrifter i nu gällande författning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade apirituösa drycker; att uttrycket -der han ej gitter visa att sådant skett emot hans vilja måtte utbytas emot detta: Åom det sker med hans vetskap, ätvensom orden vutom hus borttagas ur bestämmelsen, som K. M:t föreslagit: alt om vin eller maltdrycker, köpta hos den, som idkar handel med dylika drycker, utan att vara berättigad dem till törtäring på stället afyttra, förtäras utom hus i närheten af försäljningsstället å område, hvaröfver han eger förfoga, försäljaren skall, der han ej gitter visa, att sådant skett emot bhans vilje, straffas aåsom för olaga utskänkniog af sådana drycker; — att de i 3 af k. förordn. d. 7 december 1866 meddelade föreskrifter angående rättighet för kommunalnämnd eller magistrat att i vissa fall förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande måtte göras tillämpliga äfven på den, som endast till afhemtning håller vin och maltdrycker till salu; och att stadgande måtte meddelas derom, att busbonde skall ansvara för förbrytelser, som, med hans vetskap, emot författningen begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord. Bränvinslagstiftningsa bar, egentligen beträffande försäljningavilkoren, mycket ventilerats inom bevillningsutskottet, och riksdagen har sedan hufvudsakligen gillat utskottets förelag. I atseende på tillverkningen har riksdagen ansett nödigt stadga en särskild ansvarsbestämmelse för bränvinstillverkning under sommaren utan afsigt att tillverka pressjäst, nemligen böter från 100 till och med 1000 kronor för den som på grund af 8 10 i gällande förordnivg tillverkar bränvin, utan att samtidigt det i ordniogsstadgan bestämda minsta atbyte af jäst i medeltal erhålles, samt anhållit att K. M:t måtte ändra ordningsstadgans föreskrifter, så att dylik otillåten bränvinstillverkning skyndsammare än nu kan afbrytas. Deremot medgitves att bränvin äfven under tiden för sommartillverkning fortfarande får ligga på nederlsg. Vid försäljningen göres skilnad mellan mindre partihandel, minimum 15 kannor, och den större eller fria partihandoln, minimum 100 kannor; rättigheten till den förra har gjorts. beroende af tillåtelse dels i stad af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och å landet af kommunalstämma samt i sista hand at k. bfhde. Ombudskap för annan person, som innebar rättighet till minuthandel eller utskänkning af bränvin, förbjudes för att förekomma missbruk, mon ingalunda att lägga hinder i vägen för det biträde vid varnanskaffoing, som enskilda personer kunna lemna hvarandra. Åtskilliga föreskrifter gällande för minuthandel eller utskänkniog af bränvin tillämpas äfven på den mindre partihandeln, som dock är fri från förgäljniogsafgift. Lägsta kannetalet för beräkning af skatten för minuthandel med eller utskänkning af bränvin bestämmes i stad till 1200 och på landet till 600 kr. Liksom vid minuthandel, förlorar den, som innebar rättighet till mindre partihandel, denna sin rättigbet, om ban andra gången beträdes med oloflig minuthandel eller utskänkning.