Far och Son.-) Roman af mrs Harrist Lewis. (Öfvers. trån Engelskan). — Han skall snart vara i sömn, mumlade han då, i det ban åter började sin ljudlösa gång. Hvad baroneten har sett dyster och grubblande ut, på sista tiden. Han försöker bekämpa sin kärlek till Blanche på ett heroiskt sätt, men han skulle förr kunna slita sitt eget hjerta ur bröstet än rycka upp sin kärlek till henne med rötterna. Jag tycker mig också märka att det är en annan sorg, som dessutom trycker honom. Han är missnöjd med sin son. Huan väntade, att hans son och arfvinge skulle vara helt olika den han nu har erkänt. Han finner mig ej öppen, sann och trofast, såsom han väntat. Man kan ej alltid vara på sin vakt heller, och han har nog fått se min verkliga natur skymta fram emellanåt. Men han misstänker dock ej sanna förhållandet — att jag icke är hans sov. Och om jag fortsar såsom jag börjat och blir väl gift med Blanche, skall jag vara säker, hvad som än må hända. Men allt beror på, huru jag kommer att möta den fara hvarmed jag hotas af den förbannade italienaren. Han påskyndade sina steg och sammandrog ögonbrynon. Läsaren torde ha gissat den plan, som nu upptog hans tankar. Hon hade beslutat att genom en djerf stöld ) Forts. fr. N:o 135.