Göteborgsposten – 16 juni 1874, sida 1

TD — — och försakelser och bekymmer, men hans samvete skulle ha varit rent, hans själ utan fläck, och skulle ha haft sådana fröjder, som intet lif af brott, huru lysande till det yttre det än varit, skulle ha kunnat förskaffa honom. . Och ehuru hens ställning nu var lysande, eburu han var känd såsom arfvinge af ett gammalt namn och till en stor rikedom, ehuru han väntade att en dag få skrifva sig såsom Sir Guy Tressilian; hade han ej frid i sitt hjerta, hans samvete var skuldbelastadt, och han var tvungen att fördjupa sig i nya brott för att upprätthålla sin falska ställning. Han satt några minuter på stolen i förstugan, till dess han upphört att darra och kommit i ett lugnare sinnestillstånd ; då inträdde han i sitt eget rum, tände ett ljus, steg som en skugga ner för trapporna och inträdde i biblioteket. Tillslutande dörren efter sig höll han ljuset öfver sitt hufvud och kastade en granskande blick kring rummet, till hälften rädd att sir Arthur skulle ha ställt en vaktare der. Men ingen sådan fanns. Luften var kylig, elden i kaminenlängesedan utdöd. De stora: fönstren voro undanskymda af de nedsläppta gardinerns, bokhyllorna, som sträckte sig rundt omkring väggarne och voro fullsatta af böcker, hade ett spöklikt utseende, och bysterna liknade vålnader, som stirrade mot den inträdande. Lowder var nervös och orolig. Han tyckte sig höra smygande steg i förstugan. Lyssnande till dess han öfvertygat sig sjelf om, att han misstagit sig, närmade han sig skåpet. Det åröjde något innan han hunnit sticka in nyckeln i låshålet, men derefter öppnade han utan svårighet den stora skåpdörren, och det inre af skåpet blef synligt för honom. Höjande ljuset upp och ner granskade han lådorna och hyllorna med ifriga blickar. Det föremål han sökte,