gör jag dem rena. Jag skall betala summan kontant och hafva full eganderätt. — Returligtvis, skyndade Lowder att säga, jag skulle ha tagit det för fullkomligt afgjordt. om ej summan vore så stor om jag ej vetat att ni aldrig brukar ha penningar satta i Ardleigh; men utan tvifvel gifver ni en anvisning på banken i Gloucester för utbetalande af summan? — Nej! vid vår återkomst från staden i dag fann jag ett bref från mr Roy vänta mig, och i detta bref bad han mig betala honom i kontanta ponningar, alldenstund han hade några skulder att betala i morgon. Då jag läst brefvet, skickade jag genast Paxter till Gloucester, och och återkom just med två tusen pund i guld, då ban såg din besynnerliga utländska gäst begifva sig ut ur parken. Penningaroe äro nu i mitt bibliotek. Lowder slog ned ögonen. Vid baronetens sista ord kom det en glans i dem, som, i fall sir Arthur sett den, torde ha uppdagat för honom något af den mera verkliga karakter, som gaf sig ut för att vara hans son. — Jag tycker nästan, att det kan vara forligt att ha en så stor penningesumma i buset, anmärkte Lowder. Någon skurk kan ha följt efter Paxter från banken. Jag förmodar, att ni vidtager extra försigtighetsmått mot inbrott? — Nej, jag anser sådana vara alldeles obehöfliga. Dörrarne och fönstren äro försedda med säkra riglar. Jag torde . släppa Tiger, gårdvaren, lös, men jag bryr mig ej om iatt yppa för mina tjenare, huru stort förtroende jeg än hyser till. dem, att det är en så stor penningsumma i huset. Lowder förklarade sig gilla detta beslut och började tala om något annat, nu visande en glädtighet, som stod i sällsam kontrast med hans föregående tystnad och dysterhet. Det lilla sällskapet återvände snart till salongen Lowder bemödade sig om att vara angenäm och under