Göteborgsposten – 15 juni 1874, sida 1

len måste då ha strukit kring i parken, sedan jag bad honom gå. Men det kunde jag naturligtvis ej veta. Såsom jag pyss nämnde var han en fullkomlig främling för mig. Sir Arthur svarade ej, men bans förvåning efterträddes af en illa dold oro. Han trodde, att Lovder talade osanning, och hans obestämda misstroende till honom blef ännu större. Med en suck öfvergick han från detta på en gång så obeha gliga och otacksamma ännu till ett annat och yttade: — Jag har varit betänkt på en bröllopsgåfva åt dig, Guy. Jag fick förliden vecka höra, att Royska egendomen, som gränsar intill Gildesthorpe, är till salu. Förr utgjorde den en del af Gildesthorpe, och jag bar alltid tyckt, att den åter borde tillhöra det. Den nuvarande egaren är tvungen att sälja enär ban ådragit sig en mängd skulder. Kort sagdt, Guy, jag har bestämt mig för att köpa stället åt dig för att dermed utvidga den lilla egendomen, som du ärfde efter din mor. Jag har gjort alla förberedelserna och skall afsluta köpet i morgon !på lagkarlens kontor i Ardleigh, der jag stämt möte med mr Roy klackan tio på morgonen. — Det blir en furstlig gåfva, min far, sade Lowder höjande hufvudet. Det blir på det sättet en af de vackraste egendomar der i trakten jag får. Huru mycket skall pi betala för det nya stället? — Tvråtusen pund. Lovder spratt åter till och sänkte sin blick. Tvåtvsen pund! Det var ju just den summa han behöfde för att afvända den olycka, som hotade honom? — Huru mycket af beloppet skall vara innestående mot inteckning i egendomen? frågade han i det han försökte tala i en likgiltig ton. Sir Artbor såg förvånad och sårad ut. — Då jag gör presenter, Guy, sade han något lkallt,