Göteborgsposten – 13 juni 1874, sida 1

o )UMnI, muriskunuVeckokrönika. Kapplöpningen om måndag. — eKägels elaren har sått fast fot. — Realismen i franska bilghuggarekonsten. — Entusiasmo italiano i Malmö, — Den förgylda ligan och Souvenir af Tivoli-. — Uppsjö på sköldpaddor. — En gammal bekant på besök. — Antylion och dess uppfinnare. — Anekdot. Allmänna Svenska kapplöpningssällekapet har om måndag kl. 5 e. m. sin andra löpning för året å exercisheden härstädes. Efter hvad vi förnummit lära löpningarne bli följande: 1:sta löpningen: sällskapets pris (1,000 k.). Banans längd 1 eng. mil, 2:dra löpningen : gentleman-sweepstake (insats 50 kronor). Banans längd 1 eng. mil. 3:dje löpningen: Göteborgs subskriptionspris. Handicap. (Minst 1,500 kronor). Banans längd 2 eng. mil. 4:de löpningen: statspris (1,000 kr). Handicap.) Banaus längd 1 eng. mil. Efter löpningens slut samlas sällskapets medlemmar till eouper å Lorensberg, der utan tvifvel ej tillfället skall försummas af dem, som nitälska för hästkulturens utveckling i vårt land, en fråga, hvars vigt af hvarje opartisk allt mer erkännes, att för sina åsig ter intressera äfven de ännu klentrogna. Det torde böra påpekas, att anmälan till inträde i sällskapet kan ske hvarje dag intill kapplöpningsdagen hos hr James Fr. Dickson såmt sagde dag hos sekreteraren grefve C, G. Wrangel intill kl. half 12 f. m. Årsatgiften är blott 10 kronor, hvilket berättigar till kvstnadsfritt inträde å alla svenska kapplöpningsbanor, hvarjemte ledamöterna å kapplöpningsdagarne bära en särskild dekoration. Vi veta alltför väl, att meningarne äro delade om kapplöpningars nytta och åndamälaenlighet; vi ba sjelfva för ej längesedan tillhört tviflarenas antal, men i denna sak som i alla andra, der man vill rättvist döma, gäller det att ej vara ensidig och vi tro väl, att åsigten om kapplöpningssystemeta välgörande inverkan på vårt lande hästafvel med rätta vinner allt flere anhängare, på samma gång som skriet om djurplågeri o. dyl. vinner allt mindre gehör. z Börjessons Kägelspelare, ett arbete, som med ens gjorde den unge göteborgske konstnären ryktbar och som, tack vare en enskild persons frikostighet, fått en lika lämplig som vacker plats i Göteborgs Musei bibliotekssal, har i dagarne blifvit försedd med en prydlig fotställning af grön Kolmårdsmarmor. Apropos bildhuggarekonst, så innehåller en utländsk tidning följande roande beskrifning på årets Paris-aalon. i fråga om skulpturer: Kealismen i den franska konsten bar nu äfven trängt in i bildbuggeriet. I trädgården till Palais de Industris, hvarest Salononsom vanligt är öppnad finnas sålunda en mängd porträttbyster i marmor och terracotta, dels af berömda storheter, dels af vanlige dödlige, men alla utförda med en slående naturtrohet; det nya manret att gifva bysterna ögon och blick är här begagnadt på olika sätt, men alltid med stor verkan: ser man två byster bredvid hvarandra, den ena med döda, uttryckslösa ögon, som man är van att se på porträttbyster och den andra med ögonen bebandlade på det ru moderna sättet, måste man erkänna, att skilnaden är ofantlig med afseende på lif och uttrycksfullbet. Konstnärerna ha tagit med allt, som är karakteristiskt för ett ansigte, och några ha till och med gått allt för långt, i det de i marmorn uthuggit alla emå vårtor och finnar, som förefunnits hos modellen. Men äfven detta är ej utan sin verkan och det är västan otroligt hvilket lif der ligger i ett par ytterst naturalistiska byster af två gamla fruntimmer: när man en stund betraktat dem, känner man sig nästan frestad till att lyfta på hatten och tala till dem. Flöra af dessa porträttbyster äro öfverlastade med underliga hårprydnader, hattar med blommor och plymer, spetskragar, hvari de finaste trådar äro uthuggna i marmor; realismen är drifven till sitt yttersta på en byst af en ung dam, som bär örringar af verkligt guld. Ännu lustigare förefaller dock bysten at en herre, som i ögonvrån bär inklämd en lorgnett af stål och glasI slutet af förlidet år stod med stora bokstäfver i alla Sveriges tidningar att läsa följande: OKKASILSLILILIILILILIIZO F.