Göteborgsposten – 12 juni 1874, sida 1

——— ———— —— ofter Lowder. Jag har ej lust att gifva en extra tillöknin af femtio pund — N — Ett ögonblick, afbröt värdshusidkaren, i det hans små ögon lyste med en elak glans. Den gamle trädgårdsmästaren sade, att master Guy blifvit mycket förändrad, sedan han for utrikes — att han ej var samme man. Allt ifrån det ögonblick jag genom fönstret till Vicinis hydda såg er, då ni betraktade er olycklige kamrats ensigte, har jag vetat, att det var någon bemlighet emellan er båda. Jag har upptäckt hvilken denna hemlighet är. Den svagsinte nere i Neapel är den verklige Guy Tressilian, och ni — falske vän, falske tjenare — är reskamraten Jasper Lowder. Lowder hoppade tillbaka, liksom om hen fått en elektrisk stöt. Brottsligheten stod uttryckt i hans ögon, i hvarje hans onletsdrag. Hen verkligen bäfvade för sin anklagare. — Det — detta är allt för — förmätet, stammade han. : — Sir Arthur torde anse saken vara värd en undersökning. Det uppstod en kort tystnad mellan dem. Lowder kände sig demaskerad och på nåd och onåd lemnad åt sin sluge motståndare. Han försökte förgäfves återvinna sin vanliga kallblodighet. Slutligen yttrade han i låg ton. — Huru mycket penningar behöfver ni? Palestro öfvervägde. — Låt mig se, sade hen. Ni har ett praktfullt hem, en vacker brud att vänta, som dertill är arftagerska. Sjelf skall ni en dag bli milord. Ni skall gifva mig tvåtusen pund i morgon afton. För denna summa nu och lika mycket när ni blir milord skall jag lofva er vid alla helgon att bevara er hemlighet. — Hvarföre begär ni icke lika gerna kronjuvelerna af mig? Tvåtusen pund! Det är omöjligt!