Göteborgsposten – 11 juni 1874, sida 2

Frän Utlandet. Den europeiska pressen synes med stigande allvar egna sin uppmärksamhet åt den orientaliska frågan, hvilken måhända skall komma att ännu en gång dyka upp. Huru mycket man än förnekar, säger en korresp., att ett betänkligt tillstånd råder i Turkiets nordliga provinser, är det likväl alldeles säkört, att såväl furstarne som folken i landen vid Nedra Donau träffa förberedelser till en kamp mot Porten. Farst Milan af Serbien har kommit missnöjd hem från Konstantinopel, der han aflagt besök. Porten har gjort slut på alla hans förhoppningar om, att han skulle genom uppgörelse i godo kunna förvärfva de gränssträckor, utan hvilka Serbien icke kan bestå. Den serbiske fursten har i Bucharest öppet förklarat, att ban i Konstantinopel . ej kunnat utverka det aldra ringaste för sitt solk, hvilket vill med andra ord säge, att Serbien uu endast kan vänta att få sina önskningar uppfylda, då det är i atånd att med väpnad makt genomdritva dem, och han fann villiga öron i Bucharest. I Bulgarien är ett starkt parti redo att sluta sig till furat Milan och surst Carl af Rumenien, så fort de utveckla sina fanor mot Turkiet. Skola Ryssland, Preusgen och Österrike, hvilka gifva sig min af att i det vestliga Europa vilja undertrycka revolutionen, anse en sådan resning vid nedra Donau vara också en revolution, som de skola vilja undertrycka? Eller skall Ryssland finna denna resning berättigad och understödja den? Helt viset skall Preussen icke moteätta sig det — och Österrike skall i så fall hålla god min. Augsob. allg. Zeit. innehåller on uppsats i frågan, af hvilken framgår, att Österrike skall umgås med planer att tillegna sig Bosnien, hvilket då skall ställas under erkehertig Albrechts förvaltning. Man skall tillochmed: på gränsen förmärkt åtskilliga militära förberedelser, och flere posttjenstemän skola fått befallning att inrätta sig för sälttjonsten. Vi veta icke; säger bladet, Åom Österrike verkligen skall, då det kommer till stycket, uppträda aktivt, äfven om man i Konstantinopel vägrar ait ingå på planen om ett boeniskt rike under Portens öfverhöghet. Men i alla händelser visar det sig tydligt, att en öfverenskommelse inledts mellan Ryssland och Österrike i den orientaliska frågan. Rysslånd vill gerna åtkomma det östliga Gahzien genom att prisgifva de serbiska landen åt Österrike och eventuelt upprätta ett secundogenitur för sig i Bulgarien, likasom Österrike i Bosnien. Hela denna plan står i närmaste samband med en öfvereoskommelse med Frankrike, och denna vändniog i den orientaliska srägan får så till vida en europeisk karakter, som den skall vara riktad mot Tyskland (3). Dock torde det böra anmärkas, att den orientaliska frågan ofta gör den på andra politiaka ämnen blottade europeiska pressen samma tjenst som den stora hafsormen förr gjorde Times som spaltfyllnad. Denna gång torde det likväl, i betrakiande af Rysslands fedseraktiga verksamhet vid Svarta Hafvet, vara mera allvar i saken. Venstra centern inom Frankrikes nationallörsamling har-nu äfven offentliggjort sitt program, hvilket väsentligen innehåller trenne bufvudpunkter: Först der, att det är en ny och kraftig bekräftelse at den öfvertygelse, venstra centern hyser, om nögvändigbeten af att upprätta en definitiv regering, i hvars speis etär för den lagligen bestämda tiden verkställande maktens nuvarande chef, och göra marskalk Mac Mahon enligt aktstyckets uttryck icke till president i en rapablik för sju år, utan för sju år till republikens president. Den andra vigtiga punkten är förklaringen, att landet finner törbenållet af sin suveränitet i den rätt till revision af författningen, som hvarje republikansk konstitution godkänner och hvare utöfning skall bestämmas af försattrings lagarne. Den tredje hufvudpunkton slutligen afser nationalförsamlingens upplösning, hvilken venstra centern anser oundviklig i höndelse af en vägran eller omöjlighet att grundlagatifta; denna upplösning fordrar partiet för ölrigt under alla omständigheter för degen efter den, då författningens organisation verkstälts.