Göteborgsposten – 11 juni 1874, sida 2

Under det han stod i parkens skugga och sålunda bängaf sig åt sina förhoppningar, befann sig Lovder i stora salongen på slottet lika lugn och lycklig, som om aldrig någon fara hotat honom. Vid återkomsten från Gloucester hade han genast, så fort han hunnit aftaga sina ytterplagg, begifvit sig in i salongen. Sir Arthur följde honom, under det Blanche begaf sig upp på sitt rum för att ordna sin toilett. Lowder gick bort till kaminen och ställde sig. Sir Arthur närmade sig ett fönster och blickade ut åt parken. Baronetens vackra ansigte var mycket allvarligt, såsom det alltid var nu för tiden, men hans bruna ögon hade ett godt och vänligt uttryck. — Snart skall den sjette februari vera inne, Guy, anmärkte han. Blanche måste skicka några beställningar till hufvudstaden och äfven resa dit sjelf före bröllopet. Vår lilla ficka måste ha ett -ståtligt bröllop. Ett af mina ärenden i dag var att skicka din mors diamanter till London för att få nya infattningar. Det är halsband, armband, örhängen, brosch — Ah, hvad är det för en besynnerlig karl, som står borta vid ändan af parken? Han ser ut som en utländing. Nu har han dragit sig tillbaks. Han tycks ba gått. — Det var utan tvifvel en af arbetarne i parken, svarade Lovder likgiltigt. Jag såg att de på morgonen voro sysselsatta med att föra bort de affallna löfven. I detta ögonblick igträdde Blanche, och de båda männen hade uu ögon och öron blott för henne. Hon såg högst intagande ut, men sir Arthur tyckta sig märka, att det låg en skugga i de djupa grå ögonen, och att ett sorgset uttryck gömde sig under den yttre glädtighsten i samma ansigte. Hyste hon någon. hemlig önskan, som ej blifvit tillfredsställd? frågade han sig sjelf. Var bon ej så nöjd och lyeklig, som hon syntes vara? Sir Arthur kom emot henne och ställde med gammaldags artighet fram en stol för henne. Lowder rörde