Far och Son. 3) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan), Då tystnaden blifvit återstäld, kastade Röde Carvelli en hastig bliok omkring sig. Mrs Popley hade gråtande och snyftande fallit på knä vid foten af upphöjningen. Jim Popley mumlade engelska eder mellan tänderna och tycktes vara färdig att på minsta vink af Olle gifva sig i strid med hela röfvarbandet. Guy Trossilian stod afsides, blek som döden, men med gnistrande ögon och högrest hufvud. Hans händer voro knutna, tänderna hårdt sammantryckta. Det var tydligt, att han förstod hvad som föregick omkring honom, Detj var äfven tydligt att han med djup förtviflan insåg sin egen maktlöshet. Röde Carvolli märkte ej, att den unge evgelsmannens vackra ansigte nu bar intelligensens pregel, Han såg ej, att någon förändring försiggått med den person, har ansåg som idiot. Blott bemärkande Guys närvaro fortsatte han att speja kring rummet. — Hvar är presten? frågade han med en röst, som gef genljud i rummet. Ett dussin röster svarade bonom, ech derefter reste sig i en mörk vrå en prests gestalt. En af förbrytarno tog presten i armen och förde honom fram mot upphöjningen, vid hvars fot de stannade, och der röfvaren lemnade den nye fången. Presten, som sålunda blifvit lemnad ensam, var en ) Forts. fre. N:o 131.