—— K A — Låten ej idioten lida någon skada! fortfor Röde Carvolli. Han tillhör en annan, och jag håller henom blott i förvar här för en annans räkning! Men så fort jag gifver befallning derom, skolen I stöta edra dolkar ända till fästet i bröstet på engelsmannen och den engelska qvinnan. Kommen ihåg det! De två lagbrytarne nickade samtyckande. Åter fästade Röde Carvelli sina brinnande blickar på den skrämda fångna flickan. — Ni hör? frågade han. Jag kunde göra er till min hustru utan alla dessa formaliteter, men jag vill helst utföra hvad jag har börjat. Hör nu på, miladi: vid min befallning skola mina män der sträcka era två tjenare döda till era fötter, och jag skall uttala denna befallning, om ni ånyo vägrar att gifta er med mig. Deras lif och död äro i edra händer. Säg ja; och de lefva — säg nej, och de dö; och i hvilket fall som helst är ni min. Nu för sista gången beder jag er att gifta er med mig. Hvad svarar ni? Tala! XYvI. De händelser för hvilka vi förut påkallat läsarens uppmärksamhet, nemligen Palestros ankomst till England och hans besök på slottet Tressillan, hade tilldragit sig omkring fem dagar efter det tragiska uppträde, som i föregående kapitel blifvit beskrifvet. Sedan Jacopo Palestro skickat upp den hastigt skrifna biljetten till Lowder och dragit sig tillbaka till ändan af parken, väntade han bedragarens ankomst med känslor af oblandad glädje. Han trodde sig nemligen ha löst hemligheten af Lowders uppförande, och att härigenom utsigten till en stor rikedom vsr öppnad för honom.