Göteborgsposten – 8 juni 1874, sida 2

ÅA U AR J let mellan den röda republiken å la Gametta, Ledru Rollin etc. och kejsardömet. Och 1å den förra ovilkorligen innebär en våldsam hro inom samhällskroppen, kanske anarki, samt Jessutom skall möta motstånd utitrån, är det mer än möjligt, att den allmänna rösten skall plötsligt nog uttala sig för kejsardömet, fom dock representerar denna inre ordaiog, hvilken såväl allmogen som hela handelsverlden sätter så högt. Under debatten d. 3 d:s om vallagen uppträdde talare för trenne olika regeringsformer, ur hvilkas anförande vi vilja återgifva det väsentliga : Castellane (legitimist) fann förslaget till vallag för radikalt, emedan det alltjemt utgick från antalets revolutionära princip. Den suveräna folkviljan är en lögn: att motstå henne är ofta ens högsta pligt. Folket fordrade Ludvig XVI:s afrättning och mördade protestanterna under Bartholomei-natten; det störtar de regeringar, som det sjelf insatt. Vore folket suveränt, så måste man omedelbart tillspörja det om allt, och folkrepresentationen skulle då vara utan mening. Sjelfve Proudhon bestrider folksuveräniteteten. Folket vacklar och är nyckfullt. Endast genom konungadömets fel uppstod folksuveränitetens ide, hvilken Frankrike har att tacka för förlusten af nästan alla sina kolonier och för trenne invasioner (bifall från höger). Kejsardömet föll, emedan det till följd at sitt ursprung måste göra energifter för folksuveräniteten. Om I oforändradt antagen förslaget, så gifven I ät septennatet en republikausk karakter. Antalets lag leder kortligen till den konseqvensen, att somliga begära den lagen, andra den, och likväl skulle Frankrikes enhet, detta ojemtörliga seklernas verk, sälunda förstöras och följas af federalisterna! Hur skulle det gå med egendom och familj? Man skulle komma dit hän, att, likasom Solon sade om den atheniska republiken, de vise skulle väcka förslag och därarne fatta beslut. Såsom konservativa kunna vi, jag och mina vänner, icke rösta för denna vallag; vi skulle dermed utlemna åt radikalismen den tästning, som vi eröfrat (bifall från yttersta högern). Ledru Rollin: Jag förkastar förslaget en bloc, utan att vilja in åta mig på de särskilda bestämmelserna. I ären icke kompetenta att ändra den vallag, på grund af hvilken.I erhållit edra fullmakter. Det ges ej någon obegränsad fullmakt. Reglerna för mandåtets natur bar öfvergått från den romerska rätten till vår. Om I också härleden eder fullmakt från det allmänna bästa, kunnen I likväl endast förvalta den åt eder anförtrodda rätten, men aldrig förstora den: denna sats kan ingen rättsklok bestrida. Och hvilken förbrytelse har då den allmänna valrätten begått, eftersom I viljen tillintetgöra den? Jo, då folket röstade i form af plebiscit, denna parodi på den allmänna rösträtten, vilseleddes det; det trodde sig rösta för freden och fick kriget. Har det velat kriget? Nej. Den allmänna rösträttens enda förbrytelse är, att den icke valt några konungske, derför viljen I -tensa der. Äfven i Rom rensades den allmänna rösträtten, folket beröfvades alla rättigheter, hela statsmakten öfverlemnades till en diktator. Slutet blef barbarernas infall, och man öppnade för dem sina portar! De, som så gjorde, voro de, som ej hade något intresse af fäderneslandet, de kristne som fräntagits borgareratten (sensation). Det farliga steg, som I tilltänken, skall möjliggöra monarkienMen konungadömet med Guds nåde är i Frankrike omöjligt, redan den moderate Montesquieu sade, att detsamma endast kan bestå genom bedrägeri och korruption. Ludvig Filips regering föll, såsom hela Frankrike då sade, genom föraktets revolution. Kejsardömet slutligen afslöts med Waterloo och Sedan samt är likbetydande med tre invasioner och Frankrikes sönderstyckande. (Buller från bonapartisternas sida). Galloni delstria (bonapartist): På tribunen i Berlin borde ni få tala! Ledu Roblin: Endast republiken återstär således. Ilvarsör radens I för henne? Hon bar annu aldrig pröfvats i Frankrike. Konventet var ett läger, som måste samtidigt kämpa mot Vendee i det inre och med 14 armöer mot hela Europa, och likväl skapade det de största institutioner, hvilka utgöra Frankrikes ära. Den så milda republiken af 1848, som ej bäktade några borgare, icke rörde någons egendom, som frigjorde pressen och betalte konungadömets skulder, angreps genast af eder, I konungeke. (Fråa höger: At eder! Den 15 maj) Den 15 maj var en bonapartisk sammansvärjning. Hufvudledaren var Humbert; ban dömdes, och kejsardömet ej allenast benådade honom, utan gaf honom äfven koncession för en jernväg. (Från böger: (Och den 13 juni!-) Talrika deputerade och journalister åberopade sig på art. 5 i författningen, enligt hvilken republiken ej skulle inblanda sig i trämmande lands angelägeaheter, och ansågs författningen kränkt genom den romerska expeditionen, hvilket den äfven var (bifall från venster). I beslöten att göra en fredlig demonstration, och intet skott föll heller. Detta var d. 13 juni. Här föreligga historiska bevis. D. 23 juni bade hr Rouher föreslagit, att national. verkstäderna genast skulle stävgas. D. 24 på middagen, då upproret redan börjat, föreslog hr de Fulloux, att arbetarne skulle afskedas utan ett öre. De reste sig. Hvem antörde dem?. Den man, som man lät försvinna och hvilken i spetsen för 300 man drog genom gatorna ropande: oleon, noses Vaurons! Rojalister och bonapartister gingo då hand i hand. De 15 första fanor, man bar till mig såsom medlem af verkställighetsutskottet, voro 15 hvita fanor (buller från höger). Barrikaderna i förstaden St Germain kommenderades af en f. d. chonan från 1832 (uytt buller från höger). Grefve Chambord afvaktade på gränsen stridens utgång. Så lemnade de konungske och bonapartisterna ej den stackars republiken af 1848 ett ögonblicks.lugu. Republiken Bar derför aldrig verkligen pröfvats i Frankrike. Hvarför? I frukten, att republiken icke kan vara konservativ i ett land, hvilket har lika många jordegendomsbitar som valmän. Och då I ej kunnen konstituera något annat, skolen I lemna landet i denna förskräckliga belägenhet? Huru gå affärerna? ÄHuru inflyta skatterna? Finansministern kan säga er, huru det står till med tullarne. Notarierna äro en ganska moderat korporation, frågen dem om penningcirkulationenI kunnen ej läta landet vara i elt sådant aftyningstillstånd; jag vädjar till edra kåns or som fransmän, utan någon åtskilnad i afseende på partierna. Vi ha haft tio författningar, men ännu ingen republik. Utfören en handling af förtroende till landet, besluten istället för den allmänna rösträttens stympning upplösningen, och I skolen få se, huru Jandet skall hemta sig (stort bifall från venster, buller från höger). Debatten, som fortsattes följande. dag, slöts dock dermed, att den inskränkande vallagen antogs till andra läsningen med 378 röster mot 301, hvilket tyckes angifva, att uertig de Broglie åter vunnit majoriteten. Vi hafva nämnt, att prinsen af SachsenWeimar, som bekläder en befälspost inom Englands här, varit utsatt för mordförsök. Vi erfara nu, att detta icke anstälts med pistol, utan med en — kanon. Den oskyldige anklagade är Gustaf Bernard Gennowicz, ädelstensslipare vid Storestreet, enligt egen utsago polsk turete, nära frände till den ryska kejsarfamiljen samt bertigen af Cambridge och lagligen arfvinge till aflidne hertigen af Braunschweig. Fursten har sjelf uppfunnit kano