Göteborgsposten – 6 juni 1874, sida 1

understöd af 30, 000 kronor beviljats för flickskolors upprättande, hafva vi dock, såsom man i dessa dagar kunnat erfara, äfven ganska dugliga, att icke säga utmärkta enskilda läroverk för den qvinliga ungdomen. Dessa, såsom uteslutande hänvisade till sina egna krafter, måste dock taga en jemförelsevis hög skolafgift för att kunna existera och motavara nutidens fordringar för undervisningen, hvarigenom, ehuru det äfven må erkännas att några af dem lemna ett proportionsvis stort antal friplatser, säkert mången med större intellektuel begåfning utrustad men obemedlad ung flicka utestänges från att förvärfva en högre bildning, än hvad folkekolan kan erbjuda. Men om i pekuniärt hänseende det är af vigt att det allmänna mera än förr intresserar sig för den qvinliga undervisningen, så är det än mer af det skälet, att det ingalunda får betraktas som likgiltigt huru undervisningen i dessa skolor bedrifves. Det fordras med rätta ådagalagda kunskaper och skicklighet för att få utöfva månget kall i samhället, men för att uppfostra menniskor behöfves intet bevis på hvarken moralitet eller kunskaper, endast helt enkelt en tidningsannons. Någon kontroll af offentlig myndighet borde härvid dock kunna och böra utöfvas. Det är icke vår mening att försöka en redogörelse för alla de enskilda flickskolorna i Stockholm. Blott om två af dem, om hvilka vi med anledning af den nyss försiggångna afslutningen tagit någon kännedom, vilja vi yttra några ord. Den s. k. Wallinska flickskolan torde vara den äldsta af hufvudstadens fortfarande mera kända dylika undervisningsanstalter, och har egt bestånd omkring 40 år; under de sista 8 åren har den stått under ledning af biträdande rektorn vid Stockholms gymnasium, A. V. Norinder. För 4 år sedän inrättades vid läroverket, för att tillmötesgå en alltmera allmän önskan, att äfven qvinnän skulle kunna erhålla tillfälle att förvärfva det kunskapsmått, som erfordras för tillträde till universiteten, en gymnasialafdelning, hvarifrån utgingo etter aflagd maturitetsexamen, år 1872 en lärjunge vid 16 års ålder, i fjor en vid 19 års ålder och helt nyss 4, af hvilka 2 vid 18 års, en vid 19 och en vid 26 års ålder. De 4 sista med mogenhetsbetyget: Åmed beröm godkänd-. Tre af skolans elever hafva i dessa dagar aflagt godkänd examen för inträde i telegrafverkets tjenst. Planen för läroverket asser i korthet sagdt dels att bibringa allmän qvinlig bildning och dels att bereda qvinliga lärjungar till studentexamen. De tre nedra klasserna äro fasta, de två följande öppna och de återstående fasta gymnasiiklasser. En förberedande klass finnes äfven för nybegynnare. Lärjungarnes antal under hela sista läseåret uppgick till 103, hvilka undervisades af 13 lärare och lika många lärarinnor, således inalles 26 personer. Skolan synes väl försvara sitt gamla anseende och bemöda sig att motavara växande anspråk. Den andra af de flickekolor, som särskildt fästat vår uppmärksamhet, är den s. k. Åhlinska, som-i närvarande atund af enskilda skolor har det största antalet elever, eller 319, af hvilka ungefärligen hvar 12:te är frielev. Från en ringa och anspråkslös början har den genom en sällspord förening af skicklighet, nit, ordning och flärdfrihet hos sex systrar, m:llerna Åhlin, skolans stiftarinnor, nu antagit så storartade dimensioner, att den upptager sex våningar i huset N:o 19 vid Fredsgatan. År 1866, då den inflyttade i sin närvarande lokal, hade den blott 100 elever. Det uppnådda elevantalet är det största, som mottages, och inga flera intagas annat än i mån af att andra ur skolan utgå. Undervisningen sker på två linier: en språk-linie och en real-linie med följande ämnen som gemensamma: Kristendom, svenska språket, historia, geografi, naturkunnighet, aritmetik, geometri, välskrifning, teckning, handarbeten och sång. Särskildt för språklinien tillkommer franska, tyska och engelska språkens talande och skrifvande. Vid reallinien: iranska eller engelska språkens inlärande på ett uteslutande praktiskt sätt, d. v. g. med häneyn till att eleverna måtte förstå och uttrycka sig på nämde språk, vidare flere timmars undervisning i sömnad, teckning (ämnad till förberedelse för träsnideri) samt bokföriog. Af några och 30 elever i de två högsta klasserna ha 8 begagnat undervisning på reallinien och 18 uteslutit tyska språket, geometri och naturkunnighet. Af eleverna i de lägre klasserna har ungefär 3 uteslutit engelska eller tyska språket och ungefär hälften utbytt geometrilektionen mot sömnad, teckning eller öfverläsning af hemlexor. Lärokursen är ungefärligen lika med den i statens normalskola för flickor. Undervisningen i den öfversta klassen närmar sig mera den, som lemnas vid universitetet än vid gymnasinm, derigenom att lärarne i längre muntliga föredrag utveckla sina ämnen. Ingen offentlig examen hålles, utan vid slutet af terminen genomgås repetitionskurser, hvilka föräldrar och målsmän inbjudas att öfvervara. Närmare 40 lörare och lärarinnor meddela undervisning åt eleverna på 16 olika afdelningar. Det behöfver knappast sägas, att dessa två skolor, liksom de bättre af de öfriga, i mån at sina tillgångar, täfla om att förskaffa sig de yppersta lärarekrafter, som äro att tillgå. — Vi böra kanske, till undvikande af missförstånd, tillägga, att hvad vi sagt icke må anses såsom förringande för andra flickskolor i hufvudstaden, såsom d:r Schäcke välkända läroverk: (under rektor Sandbergs ledning), fru Hammarstedts m. fl. undervisniogsanstalter. Vårt omnämnande af specielt ett par skolor härleder sig endast från, att vi varit i tillfälle något närmare följa deras verksamhet och för att påpeka det glädjande taktum, att behofvet af äfven boklig bildning för qvinnan blir alltmera erkändt. Om man nu frågar sig, hvilken nytta det af riksdagen till understöd för flickskolor lomnade alltför knappt tilltagna understödet skall medföra, torde svaret bli att dermed föga kan nträttas. Svårligan kan nå