Göteborgsposten – 4 juni 1874, sida 2

Westergren, 51 år gammal, och bvllken några trodde hafva egt penningar. I sammanhang härmed anstalldes strängt forhör med ett per andra frigitna lifstidsfångar, bosatta i en af törstäderna, dock utan resultat. Stadsfiskal Bjorkegren, som verkställde detta i förening med magistratssekreteraren Lennvall och den nitiske polisuppsyningsmannen Löfgren, anträffade då på gatan ytterligare en för fyra år sedan lössläppt ijuf och lifstidsfange, Jonas Andersson (från Karlskronatrakten), hos hvilken den antagligen försvunne Westergren några dagar vistats, i hans bostad ute i qvarteret Salpeterladan på Norra Wärn. Autastad svettades Andersson och syntes mycket besvärad, eburu ban nekade ihärdigt under ett längre förhör, hvarvid stadsfiskalen säger sig mest hafva sökt beveka hans samvete. Då ransakaren slutligen sade: de två andra fångarne äro bäktade, utbrast Jonas Andersson ofrivilligt: det är ju orätt, de äro oskyldiga. Efter detta yttrande dröjde det ej länge, tills den sextioärige mannen utmattad bekände: de ligga deruppe — nemligen hufvudet och benen af Westergren, uppe på en vind i samma hus der de verkligen påträffades. — Brottet hade begåtts i vredesmod, då Westergren full och grälig pingstaftonen så länge plågat Jonas Andersson, att denne rusat upp, tagit em liten yxa och slagit kamraten i hufvudet, samt då han funnit slaget väl härdt, fullbordat mordet. Sedan etter ett par dagar hufvudet och benen blifvit frånskiljda, hade han natten mellan torsdagen och fredagen utburit och dränkt kroppen, för att följande natt dölja det öfriga. Uti det i lördags af borgmästaren friherre Åkerhjelm ledda förhör vid extra rådstufvurätt bekräftades nästan allt det ofvan anförda. Den anklagade Jonas Andersson påstod sig vara ensam om brottet, hvilket begicks redan den 18 maj och dervid han efter det hårda yxslaget, lagt den döende i en angränsande kammare, der han strypt honom. Sedan Andersson en vecka varit på arbete hade han, då den hemma liggande kroppen började lukta, styckat densammå och i en tillgripen säck utburit bålen; i samma säck hade han sedan lagt hufvudet och benen. Den mördade skulle endast haft en rdr och några skillingar qvar vid mordet, emedan han som utkom ur fängelset den 12 mars detta år och då innehaft öfver tvåbundra rdr, dels blifvit bestulen, dels slösat bort mycket. Andersson är temligen liten till växten, något skallig och bar ett obehagligt utseende. Han svarade öppet på alla frågor och sade sig ångra gerningen, efter hvilken han dock sofvit om nätterna, ehuru ej så lugut som vanligt.