Göteborgsposten – 4 juni 1874, sida 1

Far och Son. Roman af mrs Harriet Lewis. Cofrers trån Engelskan). — Jag får ej förlora dem ur sigte, tönkte den försigtige italienaren. Det är klokast att följa honom till hans hem. Åkdonet hade ej hunnit så särdeles långt, ty de välfödda vagnshästarne utvecklade föga snabbhet. Palestro skyndade efter, gata upp och gata ner samt slutligen ut på öppna fältet. Mil efter mil tillryggalades, under det Palestro än fick springa af alla krafter, än gå. Oaktadt luftens kylighet, rann snart svetten i store droppar ner från hans ansigte. Han blef helt andfådd. Ytterrocken blef för tang för bonom, och han tog af den samt bar den på armen. Han löste upp sin ytterhalsduk och fortsatte sitt lopp, då och då förlorande vegnen ur sigte, då och då sättande sig ner på en sten vid vägen eller på dikeskanten för att bvila, men aldrig svigtande i sitt beslut. Det var en lång, svår resa, men slutligen var den dock fullbordad. Palestro var uttröttad och ömfotad, hans steg voro vacklande, och ban började förbanna sin egen svikande styrka och den man, som omedvetet föranledde denna vilda jagt, då murarvne till Tressilians slott började framskymta genom parköppniogarne, parkportorne öppnades och åkdonet rullade in på parkens område. — Ändtligen! mumlade Palestro i det han torkade ) Forts. fr. N:o 125.