Göteborgsposten – 4 juni 1874, sida 1

såsom mycket ung, och den unge gentlemannen är hans son och arfvinge, mr Guy Tressilion. Den unga damen är sir Arthurs myndling, och tjenarne på slottet säga, att mr Guy och miss Blanche skola bli man och hustru. — Ah, den vackre unge gentlemannen är således milords son och arfvinge, sade italienaren. Ende sonen, signorina? — Ja, ende sonen. — Milord har ju förlorat en son nyligen? frågade italienaren, som ännu var i den tron, att Guy och Lowder voro bröder. Grindvakterskan såg förvånad ut. Hon var en qvinne, som fann stort nöje i sladder och prat, och hon började finna sig helt intresserad af Palestros sällskap. Hon skyndade att besvara hans fråga. — Mr Guy är ende sonen och har alltid varit det? Sir Arthur har ej haft några andra barn Palestro blef helt nedslegen. Om hans fånge hos Röde Carvelli i Italien ej var bror till sin fordoe reskamret, hvem och hvad var han? — Åt ni säker på den saken, signora? frågade han. Fanns det ej en son, eom dog utomlands för kort tid sedan? — Nej, mr Guy är den ende son, som sir Arthur någonsin haft. Men mr Guy har varit utomlands i många år, rest och studerst. För ej länge sedan led han skeppsbrott på Siciliens kust och var nära att drunkna. Ni har kanhända hört den tilldragelsen omtalas? — Ja, svarade Palettro med hes, låg röst. Jag bar hört det omtalas. Hade ej den unge milorden en reskamrat? . — Jo visst, svarade den omisstänksamma qvinnan, som hört Lowders berättelse om skeppebrottet och de dermed sammanbängende omständigheter af tjenarne på slottet. Det skulle ej anstå sonen och den blifvande arftagaren till sir Arthur Tressilian att resa öfver den stora