Göteborgsposten – 4 juni 1874, sida 1

—— —k— hvilan och värman efter sin långa förd. Men snart började han tala om det ämne, som låg honom pärmast om hjertat. — Detta är ett ståtligt herresäte, signora, anmärkte han. Här skulle en furste kunna bo. — Ja och vara stolt derjemte öfver eu sådan bostad, svarade portvåktersken. Det finnes ej ett präktigaro gods i Gloucestershire, ej heller en äldre och bättre familj än sir Arthur Trossilians. Den förste Tressilian var en norrman och kom öfver med Wilhelm Eröfraren. Hon omtalade detta med triumferande utseende, och Palestro antog en min af vördnad, ehuru han var okunnig till och med om Wilhelm Eröfrarens namn och ej hade ringaste föreställning om, att nästan hvarje familj i England med något anspråk på betydenhet åberopade till sin berömmelse, att någon af dess försäder kommit öfver i Wilhelm Eröfrarens släptåg. — Är det möjligt? utropade han med ännu mera vördnad i ton och utseende. Denne sir Tresolino måste vara en stor milord. Är ban rik? — Rik? upprepade qvinnan. Han är en af de rikaste män i grefskapet. Palestros ögon glänste och han slog ihop sina händer. — Så rik! mumlade hon. Ett åkdon passerade förbi mig på denna sida om byn med en dame och två herrar i och tog af inåt dennå park. Kanhända att det var milord sir Tresolinos vagn? — Ja, det var hans vagn, svarade qvinnan, belåten öfver främlingens visade vördvad för hennes högt älskade husbonde. Sir Arthur har varit i Gloucester denna morgon och kom hem några minuter innan ni anlände. — Han ser ung ut och är mycket vacker, sade den listige italienaren i likgiltig ton. Jag förmodar, att den unge mannen var hans bror och den unga damen var hane hustru eller kanske hans syster? S Grindvakterskan skrattade, — Ni har orätt, sade hon. Sir Arthur gifte sig