Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 2

— —ö — fullbordadt, som skulle lägga stenen på hans egna döda förhoppningars graf, men han var framför allt angelägen om att betrygga Blanches lycka. Han märkte hurn passioneradt Lowdor älskade henne och trodde, att hennes kärlek och inflytande skulle höja den karakter, som, efter hvad han fruktade, börjat förderfvas. Bedragarens stig tycktes således vara beströdd med idel blommor och leda rakt till det mål, dit han ville komma. Allt gick honom väl i händerna; ett hinder hade ej förr uppstått i hans väg, än han sopat det afsides, som om det varit spindelväf. Och nu var bröllopsdagen utsatt, den dåg som skulle gifva honom on andra brud, medan den första ännu lefde. Skulle denna oerhörda oförrätt mot två oskyldiga qvinnor kunna tillåtas? Skulle ej himlens rättvisa drabba den nedrige bedragaren, innan hans onda planer hunno utföras? Jasper Lovder hyste i sitt öfvermod inga farbågor för bimlens rättvisa. Som det. ej var lång tid qvar till bröllopsdagen, börjades oförtöfvadt förberedelser för densamma. Blanehe och hennes förmyndare hade derföre följt Lowder till Gloucester denna gång — den förra för att göra uppköp i butikerna, baroneten för att avskaffa några böcker till sitt bibliotek och från London beställa några utsökta presenter till sin älskning. Lowders oro blef enart skingraa vid tanken på det nära förestående giftermålet. — Om någonting förargligt inträffat med Tressilisv, tänkte han, skulle Palestro ha skrifvit. Det har helt evkelt ej varit något att akrifva om. Det är en dumhet af mig att känna ett enda ögonblicks oro. Framgången gör mig kollrig. Ä Han smålog ajdlfbelätst ock vände in på en större gata, uppför hvilken: han vandrade i all maklighet med