Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 2

bet som väl för-jenar att framhållas, emedan det antydda förhållandet ådagalagger ett ganska betydligt framsteg i hästkulturen under loppet af endast ett år. I fjor framträdde på Stockholmsbanan två framstående hingstar, neml. Legitimist och Doberan, hvilken senare köptes för statens räkning för 9000 kronor. I år hade man tillfälle att se 4 nya hingstar, alla af lika utmärkt qvalitet, neml. Arrogant, Edmonton, Cavallier och Time, en son af gamle Stockwell, hvilken utan protest ansetts för den bästa bäst, som under 19:de ärhundradet funnits i Europa. Cavallier betaltes vid ett års ålder i England med 1000 und sterling, men höll icke fullt hvad dea lofvat, hariöre den vid två års ålder såldes till sällskapet J. Franck för betydligt lägre pris. Huru vacker han än var, huru bra han än löpte, så hade han likväl blifvit rätt bedömd i sitt födelseland, ty nu blef han slagen af både Edmonton och Time. Troligen af granlagenhetsskäl och för att visa sin uppmärksamhet mot Stockholm, hade Lehns-baron Reedtz-Thott, hvars Brunhild i fjor fog S:t Erikspriset på 3000 kronor, hitsändt henne i är; men nu blef hon slagen, ena gången af Edmonton, och andra gången af Arrogant, och äfven deri ligger ett bevis på betydliga framsteg. Stockholms Dagblad och Nya Dagligt Allehanda hafva i sina referater beröfvat Cast-Offs ryttare, grefve v. Duben, det af honom i Gentleman Sweepstake väl och ärlig: förvärfvade her i och tillerkändt detsamma Damaras ryttare, hvilket är ett så mycket större misstag, som Damara kom sist af de fyra tflande till målet Vid täflingen om statspriset inträffade ett ledsamt missöde, i det att då Startens flagga föll endast en af de trenne täflande löpte åstad, hvaremot en gjorde helvänning om och begaf sig åt annat håll och den andre genom ett enfaldigt missförstånd satt stilla. Priset utdelades derföre icke genast efter löpningens slut; men då alla prestanda uppfyllts och flaggan fallit i reglementerad ordning, så kunde den jury, hvilken skulle bedöma saken, icke förfara annorlunda än att tillerkänna priset den båästen, hrilken ordentligt utförde löpningen. Att någon protest deremot kunde förekomma, bevisar endast avt vi ännu åro nybörjare i sporten och icke vana vid accidenter. Ledsamt var likväl att priset na erhölls för den hästen, som sannolikt uppnått målet sist, om alla tre kommit i väg. Men då statspriset nu kommit på tal, så tillåter jag mig framställa den frågan: är det fullt riktigt och ändamålsenligt att endast i Sverige födda hästar få täfla om detta pris? Har landets hästafvel större nytta deraf att t. ex. tre obetydliga hästar täfla om detta pris, men sådana praktexemplar som t. ex. Edmonton, Time och Arrogant utestängdes från täflan derföre att de i England blifvit at svenskar inköpta? I hvilketdera fallet uppmuntras håstafveln mest? Då hästkulturen .här i landet gjort större framsteg än förhållandet ännu är, blir det fullkomligt i sin ordning att endast här födda hästar täfla om statspriset; men ännu då endast en egendom, neml. Kaflås, kan prestera en passande häst till nämde lopp (alla de tre täflande hästarne voro köpta på Kaflås), så är detta monopol väl starkt. Utsträck derföre täflingsrätten om statspriset de följande fem ären till alla hingstar och ston, som egas af prenska medborgare, och nyttan derat skall blitva ändå större. Efter den angifna tiden kan man vara viss om, att i Sverige födda hästar skola i tillräckligt antal blifv anmälda och med bravour täfla. Intresset för sporten såsom ett kraftigt medel till hästkulturens lyftniog, tyckes i stället för att följa pessimisternas spådomar, i hög grad stiga. Någon vadhållning vid de svenska kapplöpningarne har icke egt rum. Andra kapplöpningsdagen förvärfrade åt bolagen flera nya, goda kapitalstarka medlemmar. Då det är af stor vigt, att ädla afvelsdjur införas i landet, är det en påtaglig fördel, att dessa inköpas af bolag eller enskilda personer, i stället för af staten, ehuru icke heller den bör afhälla sig ifrån dylika inköp för stuteriernas räkning. Såsom ett särdeles tillfredsstallande bevis på intresset för hästkulturen och kapplopningarne bör afven anföras, att allt flera småpris på 1000 å 1300 kronor lemnats från provinserna. Så hade i år genom öfverstelöjtnant Årsenii försorg Nerikesprisettillkommit, och nästa år torde ett Wermlandspris och ett Westmanlandspris upptagas på programmet. Andra kapplöpningsdagen hade kapplöpningssällskapet sin vanliga middag på Hasselbacken, till hvilken kavalleriinspektören grefve Björnstjerna, hvilken fungerat såsom prisdomare, var inbjuden. Tal höllos och skålar utbringades, en för grefve Bjornstjerna, en annan i ett anslående tal af frih. H. H. v. Essen för utgifvaren af tidningen Hästvännen, grefve Wrangel, hvars ovanliga talang och energi framhöllos och rättvist lofordades. Man måste äfven erkänna, att hans åsigter rörande hästkulturen, hvilka i början med misstroende, ja med hån bemöttes, redan vunnit så stor terräng, att få derom för endast. fem år sedan hade aning. Allmänheten har. redan: börjat inse att kapplöpningarne äro något helt annat än djurplågeri och att de medföra gagn. — — — AAAA — — räckte väl till äfven för andra dagen; en omständig