Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 2

ögon glänste vid åsynen af hennes skönhet och rika drägt. 24 — En förtjusande flicka! mumlade han. Är hon hans syster månne? De se ut som älskande. Han flyttade sig litet närmare åkdonet, men höll sitt ansigte bortvändt och lyssnade i hopp att få höra ett ord från Lowder. — Har jag låtit er vänta länge, onkel? hörde han den unga flickan fråga med ljuf, klangfull stämma, då Lowder hjelpte upp henne i vagnen. Jag kom i valet mellan två sidentyger, det ena vackrare än det andra. Gay kom just i rättan tid och löste den gordiska knuten genom att välja åt: mig. År ni färdig att fara hem, onkel? Hon tog plats i vagnen, och Lowder steg upp efter henne samt satte sig på motsatta vagnssätet. Ett butikbiträde kom ut med ett paket, som instufvades, hvarefter vagnsdörren tillslöts och Lowder ropade med hög röst till kusken: — Kör hem! Ögonblicket derefter salte sig hästarne i rörelse. Palestro närmade sig butikbiträdet, som stod och stirrada efter det bertfarande åkdonet med all den vördnad bodbetjenter visa rang och rikedom. — Kan ni säga mig, sir, frågade notarien i det han tog af sig hatten och bugade sig djupt, hvad den ädle gentlemannen i det der ekipaget beter? Palestros artighet smickrade bodbetjenten. — Det är sir Arthur Tressilian till Tressilian court, sade han. — Aha! sade Palestro. Och den unge mannon, hvem är han? — Mr Tressilian, sir Arthurs. sov. Bodbetjenten blef nu inkallad att sköta sina göromål i butikev, och Palestro fick fortsätta sina förfrågningar på annat håll om han ville göra några. (Forte)