Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 1

ligen med säkerhet kunna beräkna, att han skall komma och Höra efter bref i dag. Och om ej i dag, skall han komma i morgon. Jag skall hålla noga vakt. Han skall ej undgå mig.. Han bet ihop läpparne vistert och återvände till postkontoret. Han drog ner hatten öfver ögonen och drog yllehalsduken, så att den betäckte nedre delen af ensigtet. Derefter ställde han sig i närheten af postkontoret och väntade. — En timma förflöt — två timmar. Han hade ett? outtröttligt tålamod och visade ej med ett tecken, att denna väntan föreföll honom lång. Klockan led fram emot tolf, då en emärt gestalt i en stor lång öfverrock med kragen uppdragen öfver öronen och hatten djupt neddragen nalkades postkontoret. Palestro spratt till och hans ögon glänste. — Det är han! hviskade han. Utan att ana något spioneri nalkades emellertid Jasper Lowder — ty mannen i stora öfverrocken var han — postluckan och gjorde med låg röst, hvilken dock fullkomligt väl hördes af den nära stående lyssnaren, följande fråga: — Något bref till Sohn Harroville? Postskrifvaren såg efter. — Ingenting, sir, svarade han: — Är ni fullkomligt säker derpå? frågade Lowder med ännu lägre röst. — Fullkomligt säker, förklarade posttjenstemannen. Det finnes, ingenting till er. Lowder vände sig om och lemnade byggnaden. Palestro smög sig efter honom förstulet som en kalt. — Jag skall nu se efter, hvart han tager vägen, mumlade han. Jag skall följa honom till verldens ända förr än jag släpper honom. Han är slug, men jag är I slugare. Gå på, milord Tresolino!-Jag följer.