Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 1

——— postkontoret och begaf sig ut på gatan, qvarlemnande sin kappsäck, till dess han kom tillbaka. På vägen till postkontoret, steg han in i en bokhandel och frågade efter en Årik milord, en signor Tresolino, men denna fråga: framkallade endast löje och blef ej på något tillfredsställande sätt besvarad. Han anlände till: postkontoret och frågade den derstädes tjenstgörande skrifvaren, hvar sir Tresolino, som bodde i Gloucester, borde sökas. — känner ingen sådan person, afbröt skrifvaren kort. Palestro började förlora modet. — Känner ni honom ej? frågade han. — Nej, sir, svarade skrifvaren och vände sig bort. Italienaren fick en ide. — Västa! ropade han i det han sträckte ut handen. Kan ni uppgifva adressen på en person vid namn Harroville — John Harroville? — Nej, det kan jaz icke, sir! Vi kunna ej ha reda på hvar och en, som har bref att hemta här på postkontoret. Var så god och lemna plats, sir. Ser ni ej damen bakom er? Aflägsna er. Och Palestro aflägsnade sig med samma känslor som om han fått ett slag, efter hvilket han aldrig skulle repa sig. ä Han gick ut i fria luften och började vandra upp och ner för gatan, öfvertänkande sin belägenhet. — Ingen känner honom hvarken under det ena eller andra af de namn han uppgaf, tänkte Palestro. Hans namn är kanhända hvarken det era eller andra. Han har bedragit mig: Hvad är nu att göra? Han ansträngde hela sin tankekraft. — Det är tid för honom att vänta ett bref från mig, sade han för sig sjelf. Det är tio dagar sedan han fick en. enda rad från mig. Och innen dess skref jag till honom regelbundet. Han bör vara orolig. Han bör tro, att någonting händt den svagsinte engelsmannen! Jag bör verk