Göteborgsposten – 3 juni 1874, sida 1

Jasper Lon der skyndade neråt gatan, och efter honom smög likt en skugga hans spion och fiende. XXXULL Utan aning om alt han var förföljd, fortsatte Jasper Lowder efter sitt besök i postkontoret sin väg neråt gatan, och Jacopo Palestro följde honom. Etter en stund saktades Lowders steg; han höjde upp hatten och vek ner rockkragen, så att man kunde se hans ansigte. Det låg en skugga af oro i hans min, liksom det varit i hans röst, då han frågade efter bref på postkontorot. Dagligen hade han under de tre. sist förflutna dagarne varit der i förhoppning om att erhålla ett bref från Palestro, och dess uteblifvande ingaf honom en obastämd känsla af att fara hotade. Dagen förut hade han i stället för det bref han väntade erhållit en lång och kärleksfull epistel från den stackars Hester, som i sin nordliga tillflyktsort på Gloom Fell, der hon nu nära en vecka. bott, försökte vänta med tålamod. — Kan någonting ba händt? tänkte Lowder med en rysning. Kan någon turist ha kännt igen Tressilian? Kan han ha vandrat bort från klipporna och drunknat? Ah, om det vore så väl! Det skulle just vara en lycka för mig om Tressilian vore död! Med hans död skulle den sista skuggan försvinna från min stig. Hans tankar och förhoppningar, mörka som de voro, frambragte en glöd på hang kinder och en blixt i hans ögon. Han räknade ej den stackars enkla, kärleksfulla Hester som ett binder i vägen för hans framgång, ej ens I för det bedrägliga, andra giftermål han ämnade ingå