— —V — A— — att deras dröm icko går i fullbordan, utan hafva gripits af den mindre angenäma föreställningen, att den materiolla vinsten; på hvilken de hoppades genom att utbyta indelniogsverket och grundskatterna mot ett nytt landtoch sjöförevar, blir ingen för deras vidkommande. De må nu uppskatta bördan af de båda gamla skattetitlarne huru högt som helst; de må beräkna detta sammanslagna till 26 mill. kronor årligen, så utgör likväl kostnaden för det nya landtoch sjöförsvaret tillhopa 36,110,000 kr. årligen, och huru benägna och till en del äfven berättigade de än äro att låta öfrige samhällsklasser bidraga till det nya försvaret, så är det likvisst påtagligt, att de, som nu utgöra rust-, rote och båtsmanshåll samt erlägga grundskatter, skola inse, att en ny skatt alltid blir tyngre, em än jemnare fördelad, än en gammal. Det är också en ytterst kinkig ställning, hvari majoritetens i Andra. kammaren förare sjelfvs kommit och hvari de bringat de förda. De förra ha uppgifvit vilkoren för det stora utbytet; på dessa vilkor hvilar nu det nya landtoch sjöföravaret, och de ha ju talat om sin ofervillighet, allenast indelningsverk och grundskattor upphäfvas? -Förarnokunna således icke honettomang rygga sing löften; men, om dessa sake bonoreras af de förda, om de säga sig ha blifvit missledda af sina törare, hvad skola då dessa taga sig till? Ja, det får man väl se vid nästa riksdag; men osannolikt är alls icke, att andra personer än de gamla förarne skola öfvertaga majoritetens ledning till — reträtt. Att den under byggnad varande Stockholm-Vesteräs-Bergelagsbanan icke kan fullbordas med det tillgängliga kapitalet, 8 mill. kronor, är nu ådagalagdt. Bristen i bolagets tillgångar har uppstått dels genom flere vigtiga förbättringar i byggnadseättet, hvilka ökat anläggningskostnaden, dels genom stegringen i priset å arbete, materialier och jord. , För bofvadstaden är det emellertid i två afseenden af stort intresse, att banan blir fullbordad: det ena är handelsintresset, som: ej kan förbises, det andra, att hufvudstaden redan lemnat sin räntegaranti för 5 mill. kronor till denna jernvägsbyggnad. Den sistnämda åtgärden var obetänksam, men den motiverades af handelsintresset. Hufvudstaden — eller rättare sagt dess kommunalstyrelse — har nu att välja mellan två åtgärder: den ena, att när arbetena icke längre kunna fortsättas af brist på kapital och banan. abandonnerats af bolaget, öfvertaga densamma i då befintligt skick för att fullborda den och såmedelst bereda sig någon säkerhet för den beviljade räntegarantien; den andra åtgärden är, att. hufvudstaden förser bolaget med det kapital, som ytterligare erfordras: för banans fullbordande: I förra fallet kastar sig kommunen på ett industrielt företag, som för en kommunalförvaltning är ytterst svårt att administrera: i senare fallet äfventyrar kommunen ett kapital, men kan sauvera både det och sin räntegaranti. Ett förslag är ock af bolagets styrelse uppgjerdt, att Stockholms kommun mot befrielse från den iklädda räntegarantien å 5.millionorslänet, skulle teckna stamaktier i bolaget för tre mill. kr, hvilka liqvideras med stadens obligationer till samma belopp. Ett annat förslag, men i samma syftning har uppgjorte af landshötding Treffenberg och godkändes af bolaget. Då ärendet så långt avancerat, att belagets framställning inkommit till stadsfullmäktige, kan man motse en liflig diskussion äfven i tidningarne, om hoad som bör beslutas. Troligen nödgas fullmäktige om än ogerna att lemna den erforderliga försträckvingen; men sannolikt är, att om än en ej obetydlig utgift derigenom drabbar staden i början, så utjemnas den dock med tiden sedan jernvägen blifvit färdig och någon tid trasikerais isynnerhet som otvifvelaktigt är, att äfven denna bana blir inkomstgifvande vida öfver hvad som beräknades från början, ty i detta afseende äro de uppgjorda kalkylerna icke öfverdrifna. Emellertid måste fullmäktige senast under instundande höst fatta sitt definitiva beslut, ty vid årets slut anses i det allra närmaste bolagets disponibla kapital för banarbetena vara konsumeradt, hvarefter allt arbetå måste atbrytas om ej nya tillgångar anskaffate. Om våra i den högre finansen hemmaetadda män hafva rätt, eller få rätt, i den åsigten, att de talrika industriela bolagen, som under senare tiden uppstått, erfordra större tillgång på kapitaler än som inom landet kan för närmaste framtiden åstadkommas, och att således brist på penningar kan uppstå, så är riksgäldskontoret att lyckönska, då det mad ett bankkonsortium i Köpenhamn nu afslutat försäljning af statens 4-procents obligationer för ett belopp stort 12 mill. kronor att hufvudsakligast liqvideras under innevarande år. Det säges, att odligationerna blifvit sålda till 89 46, i