Göteborgsposten – 1 juni 1874, sida 1

på ett par tacksägelseadresser från Island, att han vill bevista sagda fest, och heter det nu, att han kommer att åtföljas af sin son Valdemar. Den ende konung, som veterligen bittills satt sin sot på Islands jord, är den blinde konung Rörek, som konupg Olof den helige skickade dit. Konung Christians besök blir således någonting för Island märkligt. — Det parti inom Norge, som vill hafva Island förenadt med Norge, ser med oblida ögon den danske konungens resa, i afseende på hvilken norska Dagbladet anmärker, att konungen fö retager den, fastän ban icke blifvit inbjuden7. Det amerikanska skolsystemet. I Nordstjernan. läses följande bedröfliga historia: I Brooklyn råder stor uppståndelse bland skolstyrelser, skollärare samt föräldrar och målsmän öfver en skandal, hvari tvenne skolbarn figurera. Den ena, Mary Brown; omkring fjorton år gammal, har: förskaffai sig den aktningsvärda titeln emoder och påstår, att hennes skolkamrat Thomas Sinnot bör heta fader. Skolstyrelser, skollärare och målsmän ropa ve! och skandal! Ja, naturligtvis! Viinstämmå i ropet, men med en reservation. : Oas synes nemligen som om skandalen vore å herrar skollärares och mälsmäns . sida. Först och främst är detta icke ett enstaka fall, utan hända dylika saker esomoftast, ehuru de vanligen bållas tysta. Dylika följder af det bär vanliga systemet af skolor gemensamma för Järjungar at båda könen, går man hellst förbi med tystnad; ty de utgöra ett farligt argument i deras händer, som bekämpa detta system; och vi vilja icke förneka vär åsigt, att ett enda barn som kommer på villovägar i följd at detta system är ett ovedersägligt bevis på systemets oduglighet. Vidare, om detta system skall vidhållas, så blir det skollärarnes oundvikliga skyldighet att noga och oaflätligt bevaka lärjungarne, så att olyckor som denna känna undvikas. Der så icke sker, utan skolbarnen tillåtas en frihet, som leder till dylika. resultater, ha skolans tjenstemän ovilkorligen icke. uppfyllt sina skyldigheter och fortjena derföre klander och tillochmed straff. Slutligen måste äfven föräldrar och målsmän vidkännas en stor om ej den största skulden till dylika felsteg å barnens sida. Det är ej nog, att inplugga i barnens hufyud ett visst mätt kunskaper, utan deras bjertan skola äfven uppfostras, och det är denna del af uppfostran, som här i landet så allmänt försummas. Barnen — gossar och flickor — tillåtas och ofta tillochmeå tvingas att springa ut på gatan, så snart de återvändt från skolan. På gatan vistas de mellan skoltimmarne, och hvad de der lära sig, länder dem svärligen till mycken nytta. Om mödrar här som i andra länder; ville beqväma sig till att undervisa sina döttrar i vanliga husbållsgöromål, så tro vi, att de som flickorna, med den dem medfödda lusten att leka husmodrar, skulle föredraga en sådan sysselsättning framför de vilda, ofta oanständiga lekarne på gatan. Denna fribet, som förunnas halfvuxna . flickor, — frihet från arbete och ansvarighet i hemmet, frihet att gå ut när och huru de behaga, frihet att följa de stora flickornas exempel i att emottaga ungkarlsvisiter på dörrtrappan, o. s. v. — denna frihet är föga helsosam för unga, ostadiga sinnen, men på sa gång ha vi ej rätt att anklaga dem derför att de begagna sig deraf: Vi hoppas, att våra landsmän i Amerika icke låta förleda sig af begäret att Ågöra som alla andra, utan fortfära att hälla sina barn i tukt och Herrans förmaning, på gammal, välkänd sed, så att vi åtminstone icke skola behöfva nämna nägra svenska namn i sammanhang med. sådana hemska historier som den SinnottBröwnska: : ! NIA mi — ————