Göteborgsposten – 30 maj 1874, sida 2

etUÄLIN 2902 Å 4225 3 vative tillsammans blott fingo 28,255, bland dessa äfven bonapartisternas röster. I allmänhet tycks den bonapartiska agitationen bedrifvas inom hela landet med stor ifver och icke utan framgång, och dess organer, isynnerhet Gaulois som också redan fått eig en varning, predika temligen oförstäldt kejsardömets elutliga seger. Men emot såväl de kejserliges som de konungskes intriger och strätvanden reser sig marskålk Mac Mabon, som åter låtit i de bestämdaste ordalag uttrycka sin afgjorda föresats att under alla förhållanden vid makt hålla sitt sjuåriga presidentskap. Vid de uppvaktningar. som i dagarne egt rum hos de nye winistrarne, har presidenten för handelekammaren sagt till handelsministern, att det är fruktan för oroligheter i afseende på styreleeförändringar, som förlamar Frankrikes kommeraiela och industriela verksamhet, hvartill ministern svarade, att marakalk Mac Mahon icke på något vilkor skall samtycka till en ändring i afeeende på septennatet, på det landet må bibehålla under denna tid sitt lugn. Och till andra uppvaktande afgaf inrikesministern den afgjorda förklaring, att regeringen skulle på det strängaste bevara ordningen. De tyska tidningarnes korrespondenter från Paris säga med en min at tillfredsställelse, att då Tysklands nya sändebud derstädes, furst Hohenlohe, högtidligen mottogs af Mac Mabon i Palais Elysce, hade en talrik folkmassa samlats utanför. Fastän det var första gången man sedan kriget återsåg preussiska uniformer i Paris, förhöll hopen sig likväl mycket anständigt, och icke den ringaste fientliga demonstration föreföll. Det mottagande, som furst Hohenlohe mött i Paris, skall ötver hufvud taget icke hafva lemnat något öfrigt att önska. Officiela tidningen offentliggör det en tid väntade påbudet om generalrådets i Marseille upplösning. På kejsarinnan Josephines dödsdag skall i kyrkan i Reuil, till hvars församling slottet La Malmaison hör, en högtidlig själamessa firas. Vid detta tillfälle. skola äfven de gipsöfverdrag borttagas, som allt sedan septemberrevolutionen betäcka napoleonidernas namnchiffer. ; Ä Kyrkogärdarne i Paris äro hvarje dag öfverfylda med qvinnor och barn; mest tillbörande de fattigare klasserna. Vaktarne hafva fått sträng tillsägelse att öfvervaka, det inga politiska emblemer sättas på gratvarne. Märvga arbetars i Frankrike bära en gördel kring lifvet, hvilken vana vannit inom alla delar af landet burskap etter Algiers eröfring. Man har isynnerhet föredragit röda dukar, hvilka i förening med den hvita skjortan och blå blusen bildat nationalfärgen. Men på senare tiden har en och annan myndighet ansett detta för en radikal demonstration. Så har borgmästaren i Avignon bebagat förbjuda alla för stadens räkning sysselsatta arbetare att bära denna Ådemonstrativa gördel! Till den prisskjutning, som börjades pingstdagen i Havre, bade talrika engelska skarpskyttar infunnit eig, hvilka med stor bögtidlighet emottogos. Den bästa stämning rådde, och under de många tal, som höllos, erinrades flera gånger om, huru engelsmän och fransmän blandat sitt blod med hvarandra på Krim. De 900 intransigent-flyktingar från Carthagena, som f. n. befinna sig i Oran, skola utlemnas till de spanska myndigheterna, hvilka afeändt ett krigsskepp för att hemta dem, De äro förrymda galerslafvar. Från Tyskland skrifves, att kejsar Wilhelm, som uppehållit sig ett par dagar i Ems och derunder varit ryske czarens gäst, afreste d. 26 d:s till-Berlin, åtföljd af czaren till bangården, der de båda kejsarno togo på det hjertligaste afsked af hvarandra. Dessförinnan hade de dock tilloamman gjort en utflykt till Nassau och besett dervarande minnesmärke öfver frih. von Stein, hvars stora verksamhet för Preussens utveckling hvarje preussare vördar. Följande morgon inträffade kejsar Wilhelm i Potsdam, på hvars bangård han mottogs af sin son kronprinsens båda äldste söner. En af ultramontanismeps kraftigaste och stridsfärdigaste förkämpar, deputeraden å såväl tyska riksdagen som preussiska landtdagen, Herrman von Mallivckrodt, f. d. regeringsråd, har. plöteligt aflidit i Berlin. Hans bortgång skall bittert sörjas af hans parti, till hvars inflytelserikaete ledare han hörde, på samma gåvg ham var en af dess i den parlamentariska debatten skickligaste och obarmhertigaste medlemmar. Den 27 d:s öppnades i Bonn den första gammalkatolska synoden af biskop Reinkens. Den at kongressen i Constanz uppstälda synodaloch menighetsordningen antogs, hvarefter man öfverlado om kyrkliga reformer. Närvarande voro 28 prester och 57 ombud för gammalkatolska menighetor. . : Biekopen af Paderborn, d:r Martin, framhärdar i sitt motstånd mot den preussiska regeringen. Så har han på en tillsägelse från öfverpresidenten i provinsen Vestfalen, att vid botelse af 800 thlr i böter åter insätta en af honom suspenderad prestman, svarat, alt han ej skall göra det, emedan det strider emot hans aflagda biekopeed. Hvad skola nu de verldsliga myndigheterna taga sig till? Häkta den tredskande prelaten förmodligen; men dessa häktningar och förföljelser bli besvärliga och tråkiga i längden. I Breslan öppnades d. 27 d:s det 21:sta tyska läraremötet, hvilket är besökt af ej mindre än 3000 medlemmar — hvilket antal lätt kan gifva oss föreställning om de många Reden, eom här måst hållas. Från Spanien saknas alltjemt underrättelser, som kunna vara af något intresse, Från Santander skrefs blott d. 25 d:s, att 900 invalider, tilihörande regeringens nordhär, anländt till Miranda och Burgos. — Regeringsgeneralen Echague ligger sjuk. — Carlistskarorna hafva ansenligt tillväxt i Arragonien och DADO-O---Q ÄBABOBADO: — 5