Göteborgsposten – 28 maj 1874, sida 1

d—OLö—. isÅD jande. Dagbladet berättar: Återigen har en explosion, den avdra eller tredje i ordningen, inträffat vid den omkring en half mil från hufvudstaden vid en vik af Mälaren belägna nitroglycerinoch dynamitfabriken Vinterviken. Kl. 19 sprang nemligen med en temligen häftig explosion, som hördes på flere ställen i staden, det 8. k. pressbuset, i hvilket dynamitpatronerna tillverkas, i luften och antände geaom det eldhaf, som derifrån nedströmmade öfver den strax bredvid liggande nya ångbåten Baltzar von Platen, detta fartyg, som några timmar förut afgått från Riddarholmen till Vinterviken för att lossa saltpeter, som var ämnad att auvändas för fabrikens räkning. Det på akterdäcket liggande brännbara materialet, saltpeter, fattade häftigt eld, och snart spredo sig lågorna till det äfven vid stranden liggande fabrikshuset, eller det s. k. packhuset. I detta fanns åtskilligt nitroglycerin och dynamit förvaradt, men återstoden exploderade af den starka hettan i det brinnande huset. Denna senare explosion var dock jemförelsevis mindre häftig än den första. Genom den sist nämnda explosionen blef emellertid icke blott ångbåten antänd, utan eldbränder slungades äfven in i den ofvanför presshuset liggande skogen, som derigenom på flere ställen fattade eld, hvilken ännu fortfar, då detta nedskrifves. Man boppas dock att kunna blifva herre öfver skogselden, hvilket också vore i högsta grad önskligt, ty i motsatt fall sväfvar ett på något afstånd från fabriken liggande tråhus, hvilket begagnas till upplageplats för nitroglycerin, i stor fara, och skulle detta antändas, följde säkerligen en explosion, som skulle medföra långt förskräckligare verkningar än de begge föregående. Om anledningen till olyckans uppkomst saknar man ännu och kommer troligen att för alltid sakna några bestämda underrättelser. De nio personer, sex qvinnor och tre män, hvilka, efter hvad det berättades oss på stället, vid olyckstilltället voro sysselsatta med sitt arbete i presshuset, bafva nemligen allesammans med sina lif fått plikta för sin oförsigtighet, om någon sådan blifvit begången. Det enda spår, som af dem finnes qvar, är några stympade menniskolemmar. Tyvärr inskränker sig icke olyckan till dessa offer; äfven några andra personer, som uppehöllo sig i närheten, bletvo dödade. Under den villervalla, som herrskade i anledning af den hemska katastrofen, var det dock omsjligt för vår referent att kunna skaffa sig någon fullständig uppgift på antalet omkomna, Ena stunden uppgafs de saknades antal vara 14, den andra nämndes 12. Såsom temligen säkert torde dock kunna antagas, att minst ett halft tjog menniskor fått sätta till lifvet. Åtskilliga lära dessutom hafva blifvit sårade. Så uppgafs det, att styrmannen på Platen blifvit skadad och maskinisten på ångslupen Vinterviken, som låg i närheten af explosionsstället, fått sin ena arm krossad af en vid explosionen i luften uppkastad sten. Af presshuset finnes nu endast en del af skorstenen qvar, och af fabriksbuset endast väggarna. Allt brännbart på ångbåten är förtärdt af elden, så att endast sjelfva jernskrofvet och maskinernu återstå af det endast för tre är sedan nybygda ångfartygett.. I A. Bl:s berättelse heter det bl. a.: De närmaste orsakerna till den förskräckliga olyckshändelsen äro ännu ej närmare kända, och näppeligen lära de kunna bli det, ty af de personer, som vid tillfället befunno sig i den omedelbara närheten, finnas ingen i lifvet. Ett ögonvitne, en af besättningen å den helt och hållet uppbrunna ångbåten Baltzar von Plates, hvilken låg förtöjd vid stranden för att aflasta ett parti salpeter för fabrikens räkning, berättar följande: Han hade sin plats vid ångwincben och var i fullt arbete då explosionen inträffade. Hans första tanke var: nu sprang cylindern och någon vidare redig tanke hade han ej förr än det regn af spillror, bränder m. m. som dock utan att skada honom, öste ned omkring honom, bade upphört. Han fann då att de närmaste fabrikshusen dels sprungit i luften dels stodo i ljusan låga, samt att det äfven fattat eld i salpetern och att elden med rasande snabbhet spred sig å ångbåten. Hans första tanke, liksom alla deras, hvilka befunno sig ombord på båten, blef nu den att rädda sig sjelfva och hvad de kunde få med sig af sina och åogbåtens effekter. Af besättningen och öfriga ombord varande personer blef ingen dödad, deremot blef styrmannens arm afslagen. Så mycket mera fasaväckande lär döden ha skördat bland de inom fabriken sysselsatta arbetarne och arbeterskorna. Det nämnda ögonvitnet berättar sig ha sett tre mer eller mindre vanstälda lik samt hufvudet af en qvinna. Uppgifterna å de dödå vexla mellan elfva och nitton. Det bestämda antalet lär väl dock först en kommande undersökning kunna bestämdt fastställa. Flertalet af de döda lår utgöras af ypgre qvinnor. Gonast efter det olycksbändelsen blifvit i staden känd; utreste landsböfding Stråle och polieintendenten Rubenson till Vinterviken för att vidtaga mått och steg till eldens hämmande. Liljeholmssprutan anlände äfven, hvarjemte närboende folk tillströmmade för att biträda med släckningen. Från de på Långholmen förlagda bevakningstrupperna af Westmanlands regemento afskickades genast efter olyckan piketer, för att upprätthålla ordningen och afbålla folkhoparne, hvilka talrikt infunno sig. Fabrikens å stället boende disponent, hr Spilhammar, samt föreståndaron, hr Liedbeck, blefvo oskadade. Armen. Kgl. M:t har utnämnt och förordnat: till löjtnant vid Svea lifgarde, underl. B. W. A. von Hofsten samt till andre bataljonsläkare vid Andra lifgardet transporterst och förordnat andre bataljonsläkaren vid Svea art.-reg:te med. lic. G. Beckmann. — Samtidigt har beviljats afaked för: majoren vid Svea art-reg:te J. A. at Kullberg; regementsläkaren: vid Norrbottens tältjägarekår med. d:r A. F. Almqvist; kaptenen vid Kronobergs reg:te G. M. H. Berg; kaptenen vid Jönköpings reg:te A. M. Åberg, med tillstånd att såsom kapten i armen qvarstå; löjtnanten vid Westmanlands reg:te J. B. Lindgren, med tillstånd att såsom löjtnant i armn qvarstå; löjtn. vid Norra skånska infanteriregem:tet J. C. Bruzelius, med tillstånd att såsom löjtnant i armen qvarstå; underlöjtn. vid Husarreg:tet Konung Carl XV F. A. Frick samt underlöjtn. vid Gotlands Nationalbeväring R. Sturnegk. Professor Josephson gaf pingstafton å stora Carolinasalen i Upsala konsert för sullt hus. De musikstycken, professor Josephson brukat låta höra vid eina konserter pingettiden, hafva alltid varit af ett stort värde. Sedan han under de närmaste föregående åren bjudit på oratorierna Skapelsen af Haydn, Messias och Simson af Händel samt Mozarts herrliga Reqviem, fick publiken denna gång göra bekantskap med F. Mendelsohn— —