Göteborgsposten – 28 maj 1874, sida 1

Mrs Popleys ögon blefvo derefter på lika sätt förbundna. Gemaro red derefter mot Olla, som lät sin häst rygga tillbaka, under det hon trotsigt betraktade röfvaron med sina stora svarta ögon. — Våga icke vidröra mig! utbrast hon högdraget. Bort med era händer! — Tillbaka Gemaro! röt röfvarhöfdingen. Lägg ej band på denna unga dame! Gemaro, en skurk med obehegligt yttre, drog sig långsamt tillbaka, något förvirrad, och närmade sig derefter Tressilian. — Ni behöfver ej binda för hans ögon heller, sade röfvarhöfdingen; han är en hjelplös dåre. Och dessutom är det tvifvelaktigt, om hen någonsin kommer att lemna denna tillflyktsort. Gemaro böjde sitt hufvud och drog sig tillbaka till den plats, han förut innehaft i bandet. Röde Carvelli gaf tecken till att åter börja färden, red vidare genom den lilla dälden och kom in på det trånga bergspasset ofvanför. De fortsatte ridten ungefär en half mil, men gjorde sedan halt ech beredde sig att stiga af. De hade synbarligen uppnått målet för sin färd. Eno hvisselpipa af silfver hängde i ett snöre kring röfvarhöfdingers hals. Han förde hvisselpipan till sina läppar och frambragte ett ytterst skarpt och genomträngande ljud. En likadan hviskning besvarade hans, efter hvad det tycktes utträngande från den solida bergsväggen på deras högra side. — Allt vii! sade Röde Carvelli, i det han hoppade ner ur sadeln, vi gå vidare! Hans fö are stego alla af sina hästar och hjelpte fängarne till marken. Gemero förde hästarne vidare upp