Göteborgsposten – 27 maj 1874, sida 1

——— — 2 under återfärden till Alnwick. De äro så godt som döda och begrafna här! Nu till slottet Tressilian och den vackra guldlockiga Blanche! XXX. Olla och hennes vänner voro tidigt uppe den morgon, som följde efter deras ankomst till Vesuviivärdshuset, och voro färdiga att afresa vid den tid, då Giudetta inträdde i Ollas rum med frukostbrickan. — Jag ber er om förlåtelse, eignora, sade den illistiga italienska qvinnan under det hon med vanda händer dukade bordet; men är ej ert namn miladi Reemplo? Olla spratt till af förvåning. — Ksarföre fråger ni det? frågade hor. — Ewedan — jag skall vara uppriktig, signorina, svarade Giudetta, som noga öfvertänkt hvåd hon skulle säga — det har kommit en förnäm engelsman till Neapel, som söker efter sin bortrymda myndling — är ej detta ordet? Han är en signora Gower från Sicilien. Ah; ni ser bestört ut och bleknar; kanhända ni känder honom? Han söker en miladi Reemple med tjenare och eu svagsint engelsman vid namn Lowdair, tillade hon och kastade en blick på Guy Tressilian. Ölla blef helt blek. Hon betviflade ej, att mr Gower följt efter henue till Neapel i stället för ätt fara till Marseille. — Är han här? utbrast hon i det bon sprang upp: och antog en trotsig hållning. Är han i detta värdshus? — Nej, miladi, svarsde Giudetta med låtsad ödmjukhet. Den store engelske signoren skulle ej vilja besöka ett fattigt utvärdshus. Han skulle 6j vänta att finna den bortrymda signorinan här. Men Giacomo, min bror, miladi, som nyss kommit från Neapel, der han gjort sina torguppköp för morgonen, säger, att signore Gower anlände