Göteborgsposten – 27 maj 1874, sida 1

till Neapel förliden afton, och att han besökt alla hoteller och gjort förfrågningar efter den bortrymda signorinan, och han har ställt ut boliskonstaplar vid hamnen och vid jeruvägestationen för att gripa den stackars unga damen: Om hon är i Neapel, skall hon bli funnen och fasttagen denna dag: Det var en polisspion, som omtalade det. för Giacomo: och frågade honom, om han sett rymlingarne. Öllas mod svek henne ett ögonblick. Kade hon vågat och gjort så mycket för att un bli gripen? Det förekom henne, som om hon vore fullkomligt kringränd — som om ingen väg till undflykt funnes för henne. Hon beslöt att anförtro sig åt sin värdinnas ädelmod och gästvänlighet. — Signorina, sado hon, jag är den bortrymda damen. Jag är miss Rymple! Jag beder er vara min vän, Tro mig, jog är i stånd att betela er för hvilken tjenst ni kan göra mig, och ni skall göra er förtjent af min eviga tacksamhet. Denna man, Gower, är min falske och elake förmyndare! Han missbrukar sin myndighet till att vilja påtvinga mig sin kärlek. Han har förföljt mig så länge; att jag ej kan uthärda mera. Jag skulle hellre vilja dö än återkomma i hans våld. — Ett sådant mod! utbrast Giudetta med skenbar beundran, i det hon betraktade det intagande ansigtet. Hen: skall ej lyckas fånga er, signorina. Giudetta skall försvara er med sitt lif. Och dock, tillade hon med en suck, hvad kan jag göra? Polisen skall komma i dag och genomsöka huset för att se, om ni kan vara gömd här. Jag skall bli arresterad, om man finner att jag gifver skydd och herberge åt en bortrymd myndling: — Och jag skall dö om mr Gower lyckas få tag i mig, utbrast Olla med förtviflan. — Men är saken så förtviflad? återtog Giudetta. Ni kan ej visa er i Neapel. Ni kan ej fara med båt eller jernvägståg, signorina, ty polisen skall gripa er. Jag kan ej heller behålla. ör qvar här I sådant fall skulle ni omöjligen kunna undgå att bli gripen. Hvad är att göra?