Göteborgsposten – 26 maj 1874, sida 1

att ni skall si för mycket af mig! Jag kan koka och sköta om huset; men såsom sällskap åt henne är jag rädd, att jag ej skall passa. Jag är så döf, sir, och till följe deraf att jag lefvat så ensam her jag kommit så ur vanan att tala, att jeg helst vill slippa att vara sällskap åt någon. — Ni kommer att passa damen förträffligt, förklarade Lowder, mycket belåten med den beskrifning qvinnan gifvit på sig sjelf. Ni samtycker således till att stanna? Enkan svarade ja. Lowder räknade upp tio pund — hälften af hennes årslön — och lemnade henne dem. — Huset är fullkomligt möbleradt, förmodar jag? sade han. — Ja, sir; skall jag visa det för er? — Jag skall föra in damen — mrs Blees — och vi skola tillsammans bese huset, svarade Lowder. Jag önskar att se henne hemmastadd, innan jag reser, alldenstund hon är en synnerlig vän till mr Tressilian. Han skyndade ut till åkdonet och bad Hester stiga ur. Sjelf tog han barnet. Derefter yttrade han till skjutskarlen. — Det finnes ett slags värdshus nere i byn; åk dit, min gode man, och förfriska er sjelf och hästarne. Kom och hemta mig om en timma. Han gaf honom en kalf sovereign, vid hvars åsyn all butterhet och missnöje försvann ur mannens ansigte, och han lyftade på hatten, sägande att han skulle återkomma på bestämd tid. Under det han lät hästarne vända och körde bort förde Lowder Hester upp för trädgårdsgången. Mrs Tooker öppnade den främre dörren för att släppa in dem, och de inträdde i den trånga, väl upplysta förstugan. — Detta är den dame jag nämnde för er Mrs Blees mrs Tooker, sade Lowder. Mrs Blees, har lit denna goda qvinnas samtycke till att sta G er som hus ska och så vidare, och jag tviflar ej på, sa er mycket belåten med henne (Forts.) I