Göteborgsposten – 22 maj 1874, sida 2

—4—l.U — —— t — Ditt gamla namn. Kalla dig mrs Hester Blecs. Jag har hört talas om ett ställe vid namn Gloam Fell uppe i Northumberland. Det tillhör i sjelfva verket mr Guy Tressilian, Hester; men ingen af Tressilianska familjen besöker det någonsin. Sir Arthur sade, att hans son skulle göra bäst i att förvandla stället till ett jagtslott, ty villebråd finnes i öfverflöd i trakten. På detta ställe skulle ingen menniska i verlden kunna tänka på att söka efter dig och mig. Du måste noga akta dig för att någonsin nämna nemnet Trossilian eller Lowder — — Jag skulle helst vilja slippa: att fara till någon plats, som tillhör mr Tressilian, mumlade hustrun. — Då vill du ej göra som jag säger? Vi skola ej stå iiskuld till Tressilian, ty jag har tillräckligt mycket penningar för att betala för mig oberoende af de — de der penningarne. Om du vägrar att låta mig leda dig — — Jag vägrar icke, Jasper — visst icke. — Det är bra. För närvarande finnes det en qviuva, som har vård om platsen, enkan efter den eiste arrendatorn. Hon kan ej komma ut med arrendet och har skrifvit och begärt att bli befriad från arrendesumman. Jag skall betala arrendet, och hon kan stanna hos dig som hushållerska eller sällskap. Men du får ej låta henne veta, att jag är din man; det är långt bättre att hon ej vet det! Hester gaf sitt samtycke till allt, hvad han ville, ehuru det var mycket häraf som bon ej förstod. Tider gick. Det lilla barnet sof fortfärånde, äfven Hester föll i en orolig slummer; men Lowder satt upprätt och stirrade oaflåtligt ut i den mörka tomma rymden. Det långa, ormlika tåget med dess öga af eld gled genom Birmingham, Sheffield, Leeds och vidare upp i der nordlige delen af landet. Durham och Newcastle vore passerade, och i den grå daggryningen gled tåget in huvicks station. Här stego de resande ur, Lowder met barnet i sina armar och så oigenkänlig som möjligt genon