Göteborgsposten – 22 maj 1874, sida 2

NLA 1. Från Riksdagen. Af diskussioner i Andra kammaren om rändring at lagstiftningen rörande enskildes tgar meddela vi efter St. D. följande: Hr Sven Nilsson i Österslöf uttalade vid förerag af 8 1 på tisdags förmiddagen den åsigten, att et icke kunde vara lämpligt att nu bifalla det födiggande förslaget, då, enligt hvad senaste votengen utvisade, omkring en tredjedel af kammarens daåmoter vore frånvarande. Det bästa vore tör den kull att nu förkasta förslaget, i förhoppning att vid ästa riksdag ett annat kunde framkomma, hvaråt van vore i tillfälle att egna en omsorgsfullare pröfing än som nu kunde ifrågakomma. Hr Lyttkens nsåg deremot bäst att nu företaga förslaget till röfning och afgörande. Grefve Sparre ansåg äfven, tt man haft för liten tid på sig att sätta sig in i rågan för att nu kuona fatta ett definitivt beslut. å mycket trodde han sig dock finna, att utskottets örslag egde företräde framför det af reservanterna fgifna, ehuru äfven det förra vid en närmare gransking både i afseende å redaktionen och innehållet oro behäftadt med betänkliga fel och framför allt äl mycket gjorde intrång på den enskilda egandeätten. Hr Malmberg ansåg deremot, att man borde ifalla förslaget, hvilket han fann vara af beskaffenvet att kunna tillämpas på hela landet. Utskottets yrdförande, vice talmannen frih. Åkerhjelm, redogjorle för det sätt, hvarpå förslaget tillkommit och hvarill hörde, att utskottet ej ansett sig kunna förorda K. M:ts förslag såsom allt för mycket ingripande i len enskilda eganderätten. Talaren trodde för sin del, att förslaget utan fara kunde förkastas af denna kammare, men då Första kammaren redan antagit reservanternas förslag, komme frågan i alla fall att förfalla, och kanske vore derför ett bifall till utskottets förslag, hvilket måste anses ega företräde framför det af reservanterna afgifaa, en lämplig form att till nästa riksdag uppskjuta ärendet. Diskussionen på aftonen öppnades af hr Nils Pettersson, som väl icke ville bestrida, att tillämpningen at föreliggande förslag mötte många svårigheter, men sådana kunde uppsökas i hvarje lag, och man borde icke göra dem större. än de i verkligheten äro. Att förslaget i vissa fall gör ingrepp i eganderätten vore en sanning, men detta vore ett nödvändigt ondt, som måste underordnas den allmänna nyttan. Då frågan dessutom ej tålde något vidare uppskof, vore det klokast att nu lemna bifall till förslaget. Frih. Cederström tillrådde stor varsamhet vid stiftandet af lag för den enskildes skogshushällning. Detta förslag förutsätter, menade tal., skogskunnighet hos landets skogsegande befolkning, en kunskap, som dock nu i allmänhet saknades, men borde blifva ett obligatoriskt läroämne i folkskolorna. Förslaget vore derjemte opraktiskt, för den skogskunnige öfverflödigt och iör den i skogsskötseln okunnige ändamålslöst. På dessa skäl funne tal. sig manad att yrka afslag a förevarande paragraf. Ur Werner IErwson kunde för sin del viisorda, att skogsförodelse egde rum i Bohus län, och vore ölvertygad att ett dylikt missförhållande jemväl å andra orter förefunnes. Det vore at vigt att riksdagen uttalade sin åsigt i denna vigtiga fråga för att tjena K. M:t till ledning vid ämnets slutliga afgörande. Utskottets förslag innebure inga vådor för den enskildes skogsskötsel, hvarför tal. funne intet hinder möta för godkännande af föreliggande paragraf. Hr Granlund sökte genom statistiska uppgifter bevisa tillvaron af en tilltagande skogssköfling och ansåg det vara hög tid att sätta en gräns för densamma; och då förslaget ginge i en sådan riktning, ville tal. för sin del godkänna paragrafen. Hr Bergman trodde icke, att skogssköflingen i allmänhet vore af så farlig beskaffenhet, att några strängt prohibitiva åtgärder voro påkallade; men då förslaget vore bygdt på sörnuttig grund, funne talaren inga betänkligheter vid att bifalla det samma. Hr Ehrenborg ansåg förslaget behäftadt med så betänkliga bristfälligheter, att tal. ej kunde törorda dess bifallande. Tal. gillade principen att lagstadga för att befordra skogens återväxt, men kunde icke gilla förbudsprincipen. Tal. framstälde ett särskildt förslag, som innehöll bl. a., att en skrifvelse borde till K. M:t aflåtas med anhållan om närmare utredning i föreliggande ämne Hr Liss Olof Larsson ville bifalla förslaget endast på det vilkor, att två på hvarandra följande landsting med 3 rösters öfvervigt beslöte lagens antagande inom siit område. si Frih. Ericson uttalade såsom sin åsigt, att förslaget i dess helhet vore egnadt att åstaakomma ingrepp i den enskildes rättigheter, hvarjemte det innehölle en mängd godtyckliga och mångtydiga stadganden. Man skulle genom det sammas antagande t. ex. helt och hället blifva stäld under länsstyrel—— scon — ——