hvilken mången rik och ensam gammal man skulle ha velat utbyta högar af guld och ansett sig vinnande. Taflan utgjordes blott af en liten grupp sramför elden: en ung moder med ansigtet strålande af kärlek och en ljus, skrattande liten gosse på hennes knä. Det var Hester Lovder och hennes lille gon. Den förorättede unga hustrun hade utbytt sin sorgdrägt mot eu klädning ef blått merino, som Lowder fordom beundrat, och knutit ett blått band i sitt hår. Den avarta drägten hade ökat det sorgbundna i hennes utseende. Hon var fortfarande orolig och bekymrad, troende att hennes man var utsatt för anfall af sinnessvaghet, men glädjen öfver att ha återfunnit honom var nu ensam synlig i hennes ansigte. Utan att bli sedd eller bemärkt betraktade Lowder ett ögonblick under tystnad modren och barnet, derefter vrod han om nyckeln i låset. Ljudet häraf väckte den unga. moderns uppmärksamhet. Hon såg upp, lät hörå ett utrop af glädje, tog barnet i sina armar och sprang mot Lowder helt strålende. Lowder slog sin arm omkring hennes lif och tryckte en kall kyss på hennes panna. Det var en sådan brist på värma eller kärlek i hans sätt, att den stackars unga hustrun kände ett styga i hjertat. — Är du ej glad öfver att se mig, Jasper? frågede hon med ett svagt försök att småle och ett bedjande uttryck i sina ögon. ; — Se så, var ej barnslig, Rerer svarade Lowder kallt. En qvinna vid din ålder — du är tjugoett år gammal eller hur? — bör ha vuxit ifrån de der barnsliga tokerierna att vilja bli kysst och smekt. Sådant passar vil i smekmånaden, men lifvet är för allvarsamt att tillåta dess fortsättande efter den perioden. Den stackars qvinnans läppar darrade. Rodnaden (ärsvann från hennes ansigte. (Forts.)