Göteborgsposten – 19 maj 1874, sida 2

— Tåget afgår från Neapel till Rom klockan half elfva på förmiddagen, sade Giudetta. — Jag reser med detta tåg; hat godheten ombestyr att en vagn är färdig ett i god tid föra oss till stationen. — Skell ske, signorina. Sedan hon sålunda anordnat sin afresa från Neapel, försjönk Olla ånyo i tystnad. Måltiden slutades och Giudetta dukade af bordet, tog duken och brickan och tall rikarne och lemningarne af måltiden samt gick ner i köket. I trappan mötte hon mrs Popley och Jim, som voro på väg till miss Rymples salong. I köket fann hon Palestro. — Nåväl? sade ban, i det han tillslöt dörren efter henne. — Jag utforskade töga eller ingenting, svarade Giudetta missnöjdt, i det hon satte ifrån sig sin börda. Naturligtvis skulle ej signorinan säga mycket till mig, och naturligtvis kunde hon ej tala till en idiot eller svagsint, eller hvad herrn deruppe skall benämnas. Allt hvad jeg kunde utforska var, att hon har mycket brådt om satt komma till England. Hon har beställt en vagn att föra henne till jernvägsstationen, så att hon kan komma med det bantåg, som afgår 10,30. — Och detta är allt, hvad ni fick veta? — Allt. Har ni upptäckt något? — Ja, jag har fått en högst vigtig upplysning, sade Palestro. Såsom aftaladt var, passade jag upp signorinane tjenare vid deras måltid, och såsom också aftaladt var mel lan oss, låtsade jag ej förstå ett ord engelska. De vore båda mycket ängsliga och oroliga. De talade om sin en: skilda angelägenhet och om sin unga matmor, troende att jag ej kunde förstå ett ord af hvad de sade. — Ah! utbrast Giudetta med ifver. Hvad sade de? — Jag kan ej fullkomligt återgifva deras ord, sva