Göteborgsposten – 19 maj 1874, sida 2

Från Utlandet. Dagens vigtigaste tilldragelse är ministören Broglies tal i Frankrike. Såsom vi förut antydt, var det redan vid frågan om dagordningen, som den afgörande striden stod, ohuru det egentligen var tör det bebådade förslaget om bildandet at en öfre kammare med rätt att i förening med verkställande maktens chef upplösa nationalförsamlinger, som ministeren måste bita i gräset. Sedan Broglie i pationalförsamlingen i fredags framlagt detta sitt förslag, hvilket ban motiverade med ein vanliga och onekligen fullt giltiga sats, att den verkställande makten måste organiseras, på det landet genom densammas stadgande må erhålla det lugn och den ro, som det kräfver och förslaget hänvisats till vederbörande utskott, begärde han, att iörsamlingen skulle först förhandla avgående vallsgen, hvilken äfven tillhör författningslagarne. I lördags afslog församlingen denna begäran med 381 röster mot 317, således med 64 rösters öfver vigt, hvilka erhållits derigenom att 54 medlemmar af yttersta högern och 17 bonapartister förenat sig med vensterns 310, hvilka som bekant i denna sak röstat af princip, emedan den ständigt förklarat den nuvarande församlingen ej ega rätt att förklara sig grundlagsstiftande. I följd häraf begärde ministeren sitt afsked, och har presidenten marskalk Mae Mahon beviljat det samt uppdragit åt Goulard af högern, hvilken var minister under Thiers, att bilda ny minikter. Goulard står legitimisterna nära, hvarför vi icke kunna tro en uppgift, att hän skak med sig förena den konservative republikanaren Dufaure. Ett telegram berättar, att de republikanska tidningarne nu samtliga fordra nationalförsamlingens upplösning. Men det är ju tydligt, att denna upplösning icke kan ske, utan församlingens eget beslut, och för ett sådant skall ej den yttersta högern kunna vinnas, kanske ej heller hela vonstra centern, eå att den tanken är under närvarande förhållanden alldeles opraktisk. Det är derför i en återvändsgränd man råkat. Hvarje regering, som kommer till, inser nödvändigheten af en upplösning och framlägger förslag till bestämmelser i författningen, hvilka möjliggöra en sådan upplösning, såsom nu senast Broglies förglag om bildandet af en öfre kammare. Men venstern, som ifrigt fordrar denna upplösning, förkastar för sin del städse hvarje eådant förslag, emedan den anser nationalförsamlingen icke rätt att grundlagstifta. Presidenten Mac Mahon återigen anser sig icke ega maktbefo