— Da sade mig, sade sir Arthur, att Lowder ej hade några slägtingar? — Gjorde jag det? Det måste ha varit derföre, att jag ej var säker på, att den gamla damen verkligen var en slägting. Jag önskar, att jag hade fått träffa den stackars qvinnan! Månne hon uppehåller sig i Ardleigh? — Nej, i Gloucester. Hon ämnar resa till kontinenten i afton. Jag fruktar, att hennes man hade något dåligt drag i sin karakter, eftersom han aldrig talade om sin hustru för dig. Hon är en ganska behaglig liten qvinna, sann och trohjertad utan allt tvifvel. Jag tyckte om henne. Och jeg tror, Guy, att du gjorde bäst i att fara öfver till Gloucester för att träffa henne. Hon ville gerna tala med dig, och du kan förbereda henne på det sorgliga skådespel, som skall möta henne på Sicilien! — Det är en god ide; jag skall begifva mig dit, sade Lowder i det han reste sig upp, liksom om han ej under hela tiden haft för afsigt att göra denna färd. Var god framställ mins ursäkter för Blarche, alldenstund jag ej kan hinna tillbaka till frukosten och måste försaka min ridt till öfverste Egertons. Sir Arthur nickade, och Lowder lemnade rummet för att befalla fram sin ridhäst och gå upp på sitt rum för att göra några förändringar i sin toilett. Kort derefter kom han tillbaka ner för trapporna, steg upp på sin fullblodshäst och red hastigt bort åt alln. Baroneten såg efter hönom, fortfarande med samma sorgsna ansigtsuttryck. — Och detta är min son! sade han för sig sjelf. Detta är den man jag bestämt åt Blanche och som hon älskar! En man besmittad af den moderna lasten att ljuga! Nu då jag vet, att han har denna skamfläck på sin själ, kan jag ej ha förtroende till honom, såsom jag förr hade. Oh, det är en sorglig och bitter stund för en far, den stund då han lär att misstro sin egen dyrkade son! Och jag kan ej bli fri från det intrycket, att han är falsk hela