Göteborgsposten – 16 maj 1874, sida 2

rmfråga. öra ve kan icke begära, att församlag ugen skall underlåta att remittera författningslape arne till det utskott, som utsets att diskutera den on kan icke heller begära upphäfvandet af de trenne sningarne och få en hastig omröstning angående gar, hvilka omtalats i 18 månader, ty det var i da ugusti 1872, som de först bragtes fram. Men följen af att församlingen begär rätt att bestämma sin gen dagordning är tydlig. Majoriteten önskar blott tt vinna tid, innan hon tager författuingslagarne på nder behandling. ter Majoriteten säger, att dess åtgård d. 24 maj (då uiers störtades) hade till ändamål att återvända till rundvalen för den beryktade Bordeaux-öfverensommelsen, hvilken utgör vapenstilleståndet mellan ste Va partier och nu kallas Versailles-öfverenskomnelsen. Derför önskar majoriteten att så länge som I ati nöjligt uppskjuta omröstningen angående förslaget m den ötre kammaren, hvilket är den verkliga förattningslagen. Majoritetens plan är att skiljas åt ör den långa ferietiden i höst, innan den voterar til lenna lag, och den vill i följande ordning besluta yfver de Jagar, som framlagts eller skola framlägsas: 1. Vallagen, som redan är framlagd och hvilcen förenas med kommunallagen, som skall votaras intingen före eller efter vallagen; 2. Lagen om arpi måökadrerna, hvilken skall fullständiga den redan I sg, beslutade härlagen; 3. Budgeten för 1875; 4. Den bya presslag som regeringen skall framlägga; 5. Lagen öfver den högre undervisningen, hvilken skall diskuteras -på förslag af undervisningsmivistern; 6. Lagen angående öfre kammarens och maktbefogenhetens öfverflyttande. Majoritetens plan är tydlig, då vi draga oss till minnes, att många förslag af mindre vigt, interpellationer och afbrott skola framkomma. Eftersom bvarje lag måste läsas tre gånger, är det tydligt, att lång tid skall åtgå, innan lagen om öfre kammaren kommer under förhandling. Nu är frågan den: skall regeringen godkänna eller icke alla dessa uppskof, och hvilka skola följderna af dess bifall eller vägran blifva? Hittills ha medlemmarne af majoriteten smickrat sig med, att regeringen icke skall blanda sig i frågan om dagordningens bestämmande. Detta hopp t tyckes ej vara väl grundadt; tvärtom berättas det, att regeringen tillernar denna inblandning och skall göra den till en hufvudpunkt i diskussionen. Enligt regeriogens törmenande kräfver landet på ett befallande sätt, att ett slut göres på osäkerheten för morgondagen och att maktbefogenheten organiseras. Om majoriteten frambärdar i sitt beslut att till oviss tid uppskjuta en sådan organisation, skall kabinettet de Broglie afgå, det är sant, men dess sålunda framtvingade afgång skall leda till ett utbrott inom landet, hvilkef måste tvinga församlingen att upplösa sig. Kabinettet de Broglies fall skulle i intet hänseende vara af gagn för högern; och äfven om det icke följdes af en lösning, skulle det följas af en regering med hertig dAudisfret Pasquier och hr Dufaure i spetsen, en regering hvilken redan nämnes som de allmänna valens kabinett. Dess åliggande skulle vara alt i den nya nationalförsamlingen förverkliga den rycket omtalta föreningen af båda centra samt lösa det svåra problemet att i Frankrike sammanfoga liberala och konservativa grundsatser. Men de, som känna majoritetens lynne, påstå, att den icke skall, oaktadt den fasthet hvarmed den uttalat sig vid gårdagens och dagens sammanträden, riskera de allvarsamma följder, som skulle uppstå genom förkastandet af eller ett långvarigt uppskof med behandlingen af förtattningslagarne. Ännu mera, vi skola snart komma ur ovissheten i atseende på denna punkt, eftersom det är troligt att, samma dag förslaget skall inlemnas, det skall visa sig hvilken bållning regeringen och församlingen intaga och hvilka förvecklingar som sannolikt skola följa. Början af sommarsessionen, hvilken kan, om ingen oförutsedd händelse framkallar en upplösning, värtas skola vara omkring tre månader, skall sannolikt beteckna slutet på den glada saisonen i Paris. I betraktande af de höga priserna här och at Frankrikes nyligen utståndna olyckor, har denna saison varit mycket glad och litvad. Talrika baler och audra förströelser ha egt rum ; men lektiden är nu förbi, och de allvarliga affårerna börja. Mottagningen i går afton i utrikesministeriet skall sannolikt vara den sista. I afton mottaga marskalken och hertiginnan at Magenta i Elysse för sista gången, innan de återvända till Versailles, dit de olika ministeriernas personal redan förflyt:ats. Det synes pu säkert, att regeringen icke skall inlemna förslaget om den öfre kammarens bildande förr, än om fredag. Många deputerade skola icke anlända till Versailles törrän efter Kristi Himmelsfärdsdag, och regeringen vill icke utsätta sig för en orverraskning. Det är naturligt, att man i Frankrike och Tyskland sysselsätter sig åtskilligt med lord Russells interpellation i Eaglands Ölverhus angående utsigterna för fredens bevarande i Europa. Båda partierna söka frambålla, det hans antagonist är den farlige, utan det de bvar för sig vilja stå med oliver och palmer i bänderna. Fissägast är dock regeripgsbladet Prov. Corresp. i Berlin, som säger att, enligt eåväl Rossells som lord Derbys öfverensstämmande. förklaringar, Frankrike betecknas som orsaken till de rådande krigstarhågorna. Bladet betonar derpå den stora praktiska betydelsen af lord Derbys förklaring rörande D såo ingångna fördragens bindande kraft, hvarmed ögonskenligen syftas på Luxembourgs g och Belgiens neutralitet. Artikeln slutar med följande ord: n Sedan Metz och Strasbourg befinna gig i våra händer, är för Frankrike anfallskriget i hög grad tförsvåradt. Ett öfverraskande ansall skulle endast a kunna sörsökas öfver Luxembourg och Belgien. Så jsramt det franska krigspartiet skulle härgifva sig sdåt illusionen att skrida fram, utan att bekymra sig 5. om Luxembourgs och Belgiens neutralitet, är det n af stor vigt, att England tillkännagifver sitt fasta je beslut att å sin sida vilja gå i borgen för fördra egens 2 Genom denna förklaring deltt I tager England faktiskt i den fredspolitik, som de under sista åren med Tyskland befryndade makter na eftersträfva. Lord Kussell har genom framma nandet af denna forklaring inlagt förtjenst om der europeiska fredens tryggande. I Tyskland har nu äfven Preussere herrehus i första läsningen antagit dena strän ga lagen om förvaltning af de lediga biskops stiften. V:A allmänna dehatten i Badens dep