3 Från Riksdagen. Andra kammaren började efter den gemensamma omröstningen i onsdags handlägga frågorna om vy banklagstiftving med en öfverläggning om den 28 S; som upptog hela förmiddagens sammanträde. I nämda var nemligen den ändriag af utskottet föreslagen, att enskild banks sedel ekall ovilkorligen, då den i bankens hufvadkontor till invexling föckes, inlösas med lagligen i viket gällande guldmynt. Diskussionen härom öppnades af br Hammarberg, hvilken erinrade om pödvändigheten af varsamhet i fråga om ändringar i nu gällande banklaggtiftniog. Hvad angick föreliggande förslag, hvarmed val åsyftades spridning af guldmynt i den allmäna rörelsen, trodde tal. ändamålet föga komma att uppaås. Förslaget vore dessutom hvarken af behofvet påkalladt eller ur billighetens synpunkt antogligt, hvadan tal. yrkade afslag å detsamma. Grefve Sparre ville ej heller påstå, att genom i satta lag guldmynts spridving i penningmarkmarknaden skalle blifva särdeles stor; men allmänheten, tom vant sig att utan tvekan godkänna privatbankssedlar, borde ätven ega full säkerhet, att i händelse af en rubbning i en Privatbanks penningeställning kunna erhålla valuta för sädana sedlar, och detta kunde endast ske derigenom, att banken egde motsvarande valuta i klingande mynt. Det vore dessutom ej annat än billigt att sådane banker voro underkastade samma skyldighet som riksbanken; och då de hade rättighet utgifva sedlar, så vore det älven lagstiftningen obetaget att bestämma vilkoren derför. Att vissa svårigheter genom förslaget komme att tillskyndas synnerligast de mindre bankerna, kunde icke förnekas; men kunde dessa icke öfvervinnas, så stode det ju bankerna öppet att nedlägga rörelsen. På dessa skäl önskade denne tal. bifall ill förslaget. I samma syfte talade jemväl hrr 6 Jonsson, N. Pettersson, Dickson, Schultz, hvilken dessutom erinrade om nödvändigheten att just nu antaga förslaget, enär i annat fall, sedan de enskilda bankerna erhållit ny oktroj, 13 å 14 år komme att förflyta innan frågan ånyo kunde bringas å, bane, Heggström, hvilken äfven ansåg någon fara för privatbankerna icke förefinnas att allmänheten skulle komma att göra särdeles svårt anlopp på deras guldkassa, emedan folket heldre begagnar sig af Pappersmynt, P. Nilsson i Espö, J. Rundbäck, som derjemte fäste nppmärksamheten derpå, att tiden sor vidtagande af i fråga satta åtgärden nu, då oktrojen för privatbankerna, den ena efter den andra, efter hand tilländagår och någon rubbning i penningväsendet inom landet i någon väsentlig grad icke vore ult förutse, äfvensom slutligen hr Lundström, hvilkon tillkännagaf, att han på af öfrige talare anförda skäl röstade för bifall till förelisgande förslag. Hr P. Olsson sökte genom ett längre antörande, deri ban atven redogjorde för banklagstiftningen i flere af Europas stater, ädagalägga, att antagandet af förslaget skulle förorsaka betänkliga olägenheter i nationalekonomiskt hänseende. Någon uppoffring för de enskilda bankerna skulle icke uppstå; men riksbankens metallieka valuta skulle genom de städse återkommande reqvisitionerna af guldmynt komma att med sitt haliva belopp minskas. Då förslaget dossutom icke stode i öfverensstämmelse med K. M:ts samt äfven vore i strid med 72 S ER. F., funne tal. sig förhindrad att bifalla detsamma. Af samma åsigt var älven hr Philipsson. Hr C. Ifvarsson gillade utskottets förslag, såsom principielt riktigt; men som flere åtgärder i myntoch kontrollväsendet vore af nöden innan detsamma skäligen kunde bringas i verkställighet, mäste tal. för närvarande rösta för dess afslkende. Hrr Boman och grefve Posse upptogo till besvarande åtskilliga mot förslaget iramstalde anmärkningar och slutade med att förorda bifall till detsamma. Efter olutad diskussion blef utskottets förslag med 98 röster mot 57 af kammaren godkänd Båda kamrarne hafva således för sin del sammanstämmande beslutit, att privatbankssedlar skola efter nya oktrojors meddelanden A JAULA ÅTLAA — Q———