Göteborgsposten – 15 maj 1874, sida 1

hustru! Jag har sagt dig, att jag ännu är utsatt för anfall af sinnessvaghet. Jag måste träffa en läkare så snart som möjligt. Men först måste jag träffa min gamle vän och beskyddare, mr Tressilian. Hvad dig beträffar, Hester, måste du resa tillbaka till Crown Hotel och invänta mig der. — Och, Jasper, vill du ej följa med mig? — Jag kan ej. Har jag ej sagt, att jag skall komma till dig? Du måste fara ensam och ej omtala för någon, att du sett mig. Om du vill sätta din vilja öfver min, så säg blott till; men jag svär, Hester, att då du upphör att låta dig beherrskas af mig, skall jag förskjuta dig! Om du lyder mig — väl; om du ej lyder mig, skall jag skilja mig från dig både lekamligen och andligen. Denna hotelse ver för svår för den stackars qvinnan. Eon försäkrade snyftande, att hon vore beredd att oinskränkt lyda honom: — Nå godt. Far tillbaka till Gloucester ögonblickligen. Jag skall besöka dig inom en timma efter din återkomst till hotellet. Ej ett ord till någon om mig. Kom ihåg? — Och du, Jasper? — Jag måste först träffa mr Tressilian. Xå reser du? Den unga qvinnan tvekade, tog några steg men återkom derpå och yttrade sorgset: — Jasper, dn glömde att kyssa mig! Lowder lutade sig ner emot henne och kysste henne kallt. Det hade varit eu tid, då s trogna hjerta och Fosters kärleksfulla ögon ha hans lif; men den tiden var förbi, En mera I erad kärlek hade nu vaknat inom honom, och för att vinna Blanche skulle han hjertlöst ha uppoffrat denna älskande, trogna hustru. Hester besvarade hans kyss med en lång, varm omfamning och vände sig derefter snyftande om och lemnade honom. Hon öppnade grinden till parken och närmade sig åkdonet med sin täta slöja neddrogen öfver ansigtet.