Göteborgsposten – 13 maj 1874, sida 2

ar honom dertill, d. v. s. gifver honom ett lisstroondevotum. Församlingens beslut i afeende på Broglies förslag om en första kamnare skall i det härsoendet vara afgörande. Redan i slutet at törra veckan bade en tor del deputerade återkommit till Versailles, er alla partierna inom nationalförsamlingen öllo hvar för sig sina sammanträden i sönags, för öfverläggning om den hållning till egeringen, de skulle resp. intaga. ÄÅtven de jenstemän, som under seriorna flyttat vill Pais, voro i söndags återkomna till Versailles, er jemväl ministrarne äro sedan i går åter rederbörligen installerade. Om utsigterna för regeringen, hvilka komma att bestämmas af forsattningslagarnes de, skrifver le Temps: Den moderata högern vill ej gå in på örfattningslagarne, om marskalken uppgifver leri ein titel som republikens president; den yttersta högern tillbakavisar på förhand hvarje i ag, som å marskalkens eida skapar en var-ifi kiig institution (tilldakavisar den lag, som s skulle kalla marskalken republikens president). j u Hvad vallagen angår, skulle den moderata hön sern, eftersom den ej är någon törfattningslag, hn å mycket lättare vilja gå in på att diskutera d len, som den ej vill förlänga uppskofvet med jn — mm AE TM t— — AM lebatten öfver förslaget om en öfre kammare s och om den verkställande makter; men den i d yttersta högern vill ej diskutera den, först if derför att man klassificerat den under den vanliga titeln och derför att man ogillar förlattningelagarne, sedan derför att den skulle, en gång voterad, tillåta regeringen att ställa majoriteten i valet mellan septennatet och upplösningen. Men eftersom hvarken den yttersta högern eller högern räkna på framgång tör ein taktik, fästa de sig vid hoppet om en ejournering, hvilken de hoppas att kabinettet skall medgifva dem... Allmänheten afvaktar med otålighet de öfverläggningar, som nu skola börjas; den frågar sig sjelt icko utan djup oro, huru denna afgörande session skall aflpa och hurudan lösningen skall blitva på denna allvarsamma konstitutionela kris, i hvilken befinna oss. Ena annan sak, som högligen sysselsatt allmänheten och pressen i Frankrike under sevare dagarne, är grefve Russels interpellation inom Englands Ötverbus rörande utsigterna för fred eller krig i Europa. Frankrikes anseddaste tidning Journal des Dåbats okrifver också i anledniog häraf: Man visste på förband, att lord Russell skulle begära några upplysningar af regeringen om, huruvida Europa kunde rakna på att få behålla freden eller om det skulle utsättas sor nya krig; men det sades äfven förut, att debatten neppeligen skulle i ringaste mån bidraga till ställningens belysande, och så förhåller det sig i sjelfva verket äfven. Lord Russell uttalade en äsigt, som börjar vinna insteg i Ungland, neml. att det i våra dagar råder en viss solidaritet mellan folken, och han yttrade i ötverensstammelse härmed: -Europas fred kan ej störas, utan att England drabbas hårdt deraf. Jag talar ej blott om handelsintressena, utan äfven cm samfundets välgång, om trihetens, konstens, vetenskapens och civilisationens framsteg, hvilka skola sättas i fara. Det är likväl bra sent, som England kommit till detta erkännande, hvilket här på ett så träffande sätt uttalats. Lord Russell och många af hans landsman börja se, att ett sådant land som England icke kan draga sig undan från de stora politiska iutressena för att uteslutande väfva bomullstyg, och engelsmännen firgo ju äfven erfara sanningen häraf, då Ryssland, hvilket kunde helt och hållet lita på Preussen, under sista kriget tvang denua att åter öppna varta Hafvet och med ett penndrag tillintetgjorde alla resultaten af Krimkriget. Denna isolerade, afvaktande och iakttagande etällning, som England frivilligt haft, intager Frankrike nu äfven å sin sida på grund af omstäandigheternas tvingande makt. Det skulle vara byckel at oss och tillika barnsligt att neka, det vi ännu känna harm ötver våra olyckor samt önska och hoppas att hämnas dem; om vi påstode, att vi äro nöjda med vårt öde, skulle ingen tro oss hvarken i Tyskland eller. någon annanstädes. Det skulle likväl vara i lika hög grad svaghet och falsk blygsel af oss, om vi icke erkände, att vi äro afvapnade och vanmaktige, och att åratal skola ätgå, innan vi äro färdiga. Vi stå derför alldeles utanför den debatt om fred och krig, som egt rum i Öfverhuset . . : Den diplomatiska konversationen mellaa de båda lorderna lär oss intet, om icke det att England gerna vill ötvertaga skiljedomarens roll och att det enligt lord Rassells förmenande kan tvinga Europa att bevara freden, Ett sådant språk kunde halva något skäl för sig för fyra är sedan, men nu finnes det i Europas centrum en öfverlägsen miltärmakt, hvars utveckling engelsmännen helsat med stor glädje och hvilken sannolikt icke skall i något fall bedja dem om lof. Vi kunna ej heller förbigå en vigtig omständighet, neml. att det religiösa elementet kommit till och att lord Russell var den förste, hvilken som talman: för Henrik VIII:s och Elisabeths af England uppmuntrade Preussen till den förföljelse det inledt mot den katolska kyrkan. Då de makter, som sparat på sina krafter och pendiogar, vilja gifva varningar åt de nationer, som skulle kunna nu hota treden i Europa, bör man åtminstone icke vända sig till oss. Frankrike blundar icke för den ställning, hvari det sista kriget bragt det, och man kan ej beskylla det för att vilja underblåsa den eld, som annu förtär det Till Englands kust anländer i dag Rysslands allsväldige kejsare. Han landstiger, såsom förut nämnts, i Gravesend, der prinsen af Wales och hertigen at Wales äro honom till mötes, Innan sin ankomst till Gravesend skall han vid Thames Haven passera den engelska flottan, som saluterar, mannar rå och i öfrigt visar den höge gästen vanliga hedersbetygelser. KI. 22 e. m. väntas kejsaren uppnå Windsor, der han skall på bargården mottagas af drottning Victoria och de flesta af den kungliga familjens medlemmar. Windsors stad pryder sig som bäst med rik flaggskrud. — Om lördag skall ezaren mottagas i Sydenhampalatset med en fest, som lofvar att blifva en af de mest storartade, der gifvits. En stor kejserlig paviljong, som upptager en yta al mer än 10,000 qvadratfot, upptöres och skall förses med ett rikt blomsterhaf, springvatten och ett urval af fina statyer. En stor Händelkonsert skall gitvas, och hela palatset skall på det rikaste prydas för tilltället. Alla damerna i kören skola vara hvitklädda och bära de ryska färgerna. Elfva musikkårer skola deltaga i konserten, klädda i full uniform. Festen afslutas med ett fyrverkeri, hvars make icke skall hafva skådats i mannaminno. Det bekräftas från Spanien, att Don